Life according to me

Ibland blir jag trött...som tex när jag för att stilla min ångest är helt öppen och ärlig mot min nya chef men bara får skit tillbaka. Så här är det; jag är uppfostrad i tron att ärlighet alltid varar längst. Så när jag var för att skriva på en massa papper om tystnadplikt, samtycke till diverse viktiga kontroller osv passade jag på att berätta att jag ska resa bort i vår och kommer att vara borta i dryga två månader. När jag går hem från det här mötet, med mycket lättat hjärna ska det tilläggas, har jag intrycket att om jag bara ser till att åka i slutet av april istället för i början så är allt OK. Kanske inte bra men OK. Men sen kommer, via mail, bakslaget. Det var som att nån knuffade omkull min själ. I min inbox har jag fått ett mail med subject "anställning". I detta mail står det att chefen i samförstånd med planneringsgruppen har bestämt att avvakta med min anställning eftersom jag kommer att vara borta under "den kritiska sommarperioden". Dom utesluter dock inte en anställning senare under 2007....men VA???? Jag blev så arg att jag nästan började gråta. Eller jag var inte ens arg (till att börja med) jag var förtvivlad och ledsen. Jag ville tokgärna ha det här jobbet, jag hade tänkt ha det länge och jag skulle ha varit jättebra på det. Jag ringde så klart dit för att se om det fanns utrymme för diskussion. Det gjorde det så klart inte men jag fick iaf säga att jag tycker att det är konstigt att dom inte en enda gång under den 2 månader långa rekryteringsprocessen har frågat om jag är tillgänglig under sommaren eller uttryckt att det finns krav på tillgänglighet under sommaren. Vad fick jag till svar?, undrar ni då: "Men det är ju underförstått eftersom vi har gjort det klart och tydligt att vi snabbt måste rekrytera in folk i verksamheten" Jag frågar mig själv: Det enda som är underförstått är väl att ni behöver folk just NU? Inte fan kan jag sitta och anta saker om hur deras semestrar går till. Och vem skickar sådana besked över mail. Fega jävlar. Det mista dom kan göra är väl att ringa, speciellt när jag har tagit upp det öga mot öga. IDIOTER!!! "Men ring gärna mig när du kommer tillbaka till Sverige, för vi kommer säkert att behöva mer folk under hösten också" Jo du jävlar, jag ska se till att få jobb på hos deras största konkurenter. HA!

Tråkigt för mig dock att jag tvingas lära mig en läxa som jag allt för länge har befarat är sann: Ärlighet varar inte längst. Men har alltid sig själv närmast.