Service a la mode

Idag ringde jag till allas vår favoritpizzeria "Ängen". Dom gör pizzor som endast förtjänar att jämföras med en liten slice av himlen. Men kostar det så smakar det. I vanliga fall är detta inte ett problem men idag blev det plötsligt det Jag ringer dit för att beställa två pizzor som fördelaktigen ska vara klara 17.30, eftersom vi vill åka på Ica Maxi först. Men planering var ingenting som dom var gamla anhängare av på Ängen. Minsann.
"Om du vill ha pizzorna klara då så får vi be dig att återkomma, ca 20 minuter innan du vill att dom ska vara klara"
25 minuter senare:
"Hej igen, nu skulle jag vilja beställa mina pizzor, en kebab- och en västerbottenspizza"
Tror ni det är fullsatt när vi väl kommer dit? Rusning? Bilar på kö utanför? Icket. Men att ha tagit emot, men inte lägga ordern på 25 minuter, det var inte att tänka på.

En regel till

Man får heller inte kliva upp mitt i natten, ta tag i den andres ben och slita denne abrupt ur sängen. Det får man inte.

NEJ, för helvete...

Min ickerelation (eller vad man nu ska välja att benämna det hela som) tog en oväntad vändning för en tid sedan. Efter att ha sett Paranormal Activity så vågade jag inte sova själv på flera dagar. Har bara sovit själv en natt sen dess.  Och nu när jag loggar in för att skriva ett inlägg (dock inte alls om detta utan nått helt annat)...då är det nån jävel som har bloggat om filmen, bilder och allt, och hamnat på inloggningssidan. Jag blev rädd igen. Jävlar vilken läskig film.

Nu minns jag exakt hur läskig den var och hur rädd jag var (är?). Nu måste vi flytta ihop...fast bara om han inte har en demon som följt efter honom sen har var 8 år. Och bara så länge följande regler gäller:
1. om man vill väcka den andre mitt i natten får man inte ställa sig på dennes sida av sängen och glo.
2. man får inte heller gå in i ett annat rum och ropa på den andre
3. man ska helst undvika att överhuvudtaget lämna sängen under natten

Bollen

Ni vet den där bollen. Som alltid ska bollas runt i början av förhållanden. Att den är så jävla störande. Man blir nervös när den andra har den men sjukt nöjd när man själv har den. Bollen alltså. Så här kan man också se på det:

Person 1: Jag önskar att den mer var som en sån där ballong som man duttar på i luften. På konserter. Kan den inte ligga där i luften och mest bara sväva?

Person 2: Vi sylar mest bollen på varandra.

Person 3: Vår boll är borta sen länge...Sofia har sparkat bort vår boll.

Om utomstående, alltså icke närvarande vid denna diskussion, kan definiera personerna bakom uttalandena så utlovar jag ett pris. =)

Plötsligt händer det

8 år.
Exakt så länge har jag haft mitt körkort. Inte en enda gång har jag blivit stoppad av polisen. Det är nästan så att det har blivit som en grej. Men så plötsligt, på en helt vanlig måndag händer det. Vad hade mamma i kycklinggrytan egentligen? Kan kaffe ge utslag när man blåser? Vatten, choklad...åt jag nått annat godis med sprit i? Tydligen inte, farbror polisen var så nöjd så. Lite misstänksam dock eftersom jag körde en lyxig sprillans nya Ford. "Är det här din bil, Johanna?" (japp, han använde förnamn) "Nej, det är farsans"
Han verkade inte förvånad.
Jag skulle ha en fortsatt bra kväll men köra väldigt försiktigt för det var väldigt halt.

Ny stylist?

Vem är det som stylar Fredde Reinfeldt? Hur kan dom ställa honom i debatt i SVTs morgonnyheter med röd slips? Jag upprepar; RÖD. Nya moderaterna är väl ändå inte sååå nya att dom kan berättiga att klä sina politiker i rött. De får ju finnas hejd.   Är det inte att lura till sig röster från Moderaternas sida att klä partiordförande i rött? Asta, 96 år, kommer tro att hon har blivit dement fast hon inte har det. Mona stod där i rosa. Också ett klädval att tänka ett extra varv kring kanske...

Pimpa min blogg?

Jag har varit så otroligt opeppad på att blogga. Sen började de talas om att pimpa min blogg. Så nu funderar jag på allvar på att skärpa mig, pimpa bloggen och börja samla läsare igen. Det klarar jag ju så klart inte på egen hand men hjälp har erbjudits. Det kanske är dax?

Let me paint you a picture

Från kl 21 igår till kl 22.35 sitter jag på min toalett. Det är nämligen då jag inser att det inte är lönt att sitta någon annanstans i lägenheten. Jag måste ändå kissa var 10:de minut. Jag tar med mig en flaska med vatten och en med tranbärsjuice. Jag är nämligen fast besluten att bekämpa urinvägsinfektionen på naturlig väg. Jag har sett den här jävla skit sjukdomen komma sen på morgonen men har inte kunnat ta tag i det förän runt kl 18.30. Förutom vätska tar jag även med mig datorn så att jag kan livestreama OS, nagallack så att jag kan få nånting vettigt gjort, samt telefonen. Sen satt jag alltså där i en och en halv timme och födde barn ur urinröret...var tionde minut. Tackarr!

Tillslut inser jag mina gränser som människa och åker till akuten. Där verkade dom vara inspirerade av OS. Akuten (som organisation) tagnerade nämligen sitt personliga rekord nått oerhört. Jag var in och ut därifrån på 1timme och 10 min. Har aldrig hänt förr. Fucking amazing.

När livet är som det ska...

...tar man sig tid att laga american pancakes, skramlade ägg och bacon till frukost.



...tar man en långpromenad i strålande vintersol.
...köper man en riktigt stor godispåse under promenaden
...dansar man för livet på IKSU
...äter man pizza till middag

...njuter man av tillvaron.

Igår var en underbar dag.
Söndag - jag älskar dig!

Lady Gaga kompex

På den senaste tiden så har jag börjat uppmärksamma ett visst Lady Gaga-komplex bl.a. våra svenska artister. Det här flyger ju verkligen inte, låt mig förklara och exemplifiera. Karin Dreijer-Andersson (The Knife) hade nån jävla konstig mask och en röd kreation på sig och över ansiktet under P3 Guld-galan. Dessutom sa hon inte ett ord under sitt tacktal. Det här är ju jälvigt underligt. Ännu underligare är ju att Lady Gaga gjorde typ samma sak i höstas på EMA's. Sen har vi September som jag såg uppträda innan den fantastiska Backstreet Boys konserten jag var på innan jul. Där var det bara en överhängande känsla av att hon låtit sig inspireras lite väl mycket Ladyn.

Jag önskar även att jag hade styrt upp lite bilder på detta. Helst på Karins outfit på P3 Guld-galan. Men det var ett mekk.

Världens elakaste fotograf

Gör man så här? Tar man en så här dålig bild och publicerar den? För jag vägrar ju tro att denna kvinna är en jätte. Att Göran Hägglund är en liten mupp är ju ingen nyhet...Men brukar inte sånna här checkar vara GIGANTISKA. Inte bredvid denna amazon...Och kolla så rädd han ser ut den andra gubben.


Först städa, sen mörda

"Vem har vikt ihop den där handduken?"
"Stog shampooflaskorna så där?"
"Va rent handfatet är"
"Det har varit någon här"
"Det kanske är någon här..."

Detta är tankar som slår emot mig när jag, igår kl 23.15 och nyss hemkommen, sitter på toa och tittat mig omkring.

Okej, mördare som först städar ditt badrum och sen gömmer sig under din säng i väntan på att du ska komma hem och somna är inte skitvanliga. Det har ingen betydelse. Det var den enda tänkbara förklaringen. Jag sprang ner till Hanna och Adde med puls på typ 130.

Till min granne och till föreningens ordförande vill jag bara säga; nästa gång ni släpper in bygggubbar och rörkillar i min lägenhet utan att jag är hemma - ring mig!!


Lyckohjulet på TV3

Igår fanns det inget vettigt att se på när jag skulle äta middag. Så jag kollade på Miljonlotteriet Lyckohjulet. Där har dom tänkt till och castat Hanna Graaf och Hans Wiklund som prgramledare. The beautiful people tänker jag, det är ju alltid nånting. Men hujj, det var så mycket mer än så. Hans var, av oförklarliga skäl, laddad på en av deltagarna. Kanske var det därför just denna deltagare kollade på skärmen med "hänga gubbe-orden" när den såg ut så här:

KL-D-RNA GÖR MANN-N

...och gissar på "kluddarna gör mannen"

Kluddarna?

VAD   ÄR    EN   KLUDD??

Antingen var det Hans opassande kommentarer eller så var hon bara dum i huvudet. Men är detta inte underhållning så säg!


Mobilberoende

Helvete. Jag får inse mig besegrad. Jag har blivit mobilberoende - utan att ens äga en iPhone. Imorse sms:ade jag till pappa i panik. Jag letade hela kvällen igår och kunde verkligen inte hitta min laddare. Det skulle hålla över natten, det var jag övertygad om, men jag skulle behöva lösa problemet omgående när jag vaknade. Strecket var rött redan igår på kvällen.

Pappa har en SonyEricsson-laddare det vet jag. Den kommer hit klockan 13. Pjuh. Själva dödsstöten kom när jag i sms till pappa skrev: tur som fan, strecket är rött, det är panik.

Det är verkligen panik. Jag har ju blivit beroende. Tanken på att inte kunna styra upp saker (typ skjuts till festen ikväll, planerande av förfest...alla sådana vitala saker) var paralyserande. Ska det vara så? Nu kan jag ju lika gärna skaffa en iPhone...

Marängswizzzz

På måndag ska jag på vårdcentralen för att verkligen få på print exakt allt det jag är allergisk eller intollerant emot. Säger dom att jag tål laktos som fina fisken kommer jag inte att tro på dom. Det har nämligen stått klart än längre tid att jag blir¨, ska vi säga orolig, i magen vid intag av speciellt mjölk, grädde och glass.

Samtal till Hanna igår:
-Vad ska du gör imorgon kväll efter matchen?
-Jag kanske ska gå på en fest men jag har inte bestämt mig än.
-Då föreslår jag att du stannar hemma med mig och så gör vi marängswisch
-Ha, men lätt. Efter matchen då...

Nutid: 
Minst 2(...och en halv) portion senare ska jag nu ta min uppsvälda, värkande mage och lägga mig i fosterställning och fisa tills jag somnar. 

Ibland är det skönt att man är singel. Så att man kan våldta sitt eget innandömme med mejeriprodukter tills man är så sockerstinn att det tar stopp av sig själv...och det skadar absolut ingen annan än mig själv.

Insikternas insikt

Igår var det tal om att delar av klassen skulle infinna sig på en av nollornas stora insparksfester, Psykpub. Jag var ganska så peppad till en början. Sen kom jag på att jag ville gå på innebandy före. Den tog slut klockan 21. Absolut inte sent. MEN, någonstans på väg hem så inser jag följande; jag tänker inte bli full. Jag orkar inte vara vaken till typ 01. Särskillt inte om jag inte ska bli full. Jag föredrar att gå och lägga mig 23 - sova 8 timmar - och gå en morgonpromenad innan skolan. Det är vad jag prioriterar. Min fråga är nu:

ÄR JAG HUNDRA (100) ÅR GAMMAL???

Eller är jag bara en 26-åring som älskar att sova? Som älskar att vara pigg? Jag hatar i alla fall att vara trött. Och jag är nog minst 100 år gammal. Skit också.


Årets sjukaste dröm

Jag ligger och sover. Gott dessutom. Sen händer det här:

Jag och Jessica sitter på en spårvagn och tittar ut när vi råkar kändisspotta Jude Law. Han ser lite ut som ett drägg men det går ändå inte att ta miste på. Jag undrar: "vad gör han i stan?" och Jessica svarar: "det är ju konserten ikväll, det är nog därför"

Jag ska också gå på den här konserten, A har köpt biljetter åt mig och honom och vi ska träffas vid Ullevi. Det är dock oklart vad det är för konstert men tydligen är det nått riktigt stort på gång för plötsligt, när jag, Hanna och Linn är på väg dit så går Slash förbi.

                                           

Han ser dock inte ut så här utan han har ingen hatt, inga solglasögon och håret är ljusare.

Jag vänder mig till Hanna och Linn och säger (inte så diskret): "det där var Slash!" varpå han vänder sig om och frågar: "do you recognize me?". Jag blir lite nervös men svarar: "yeah, sure"

Nu blir han fruktansvärt nöjd och tycker att jag ska gå med honom på konserten. Jag blir lätt förvirrad och lite bekymrad för jag har ju glömt min mobil och hur ska jag nu kunna ringa A och förklara?

Hur som helst, vi hänger på Slash. Han håller mig under armen och vi glider in i ett VIP-område på Ullevi. Hanna och Linn blir nekade inträde men dom är lika glada ändå och tycker att jag ska stanna och hänga med kändisarna. Allt detta går väldigt fort men jag minns att jag hade en liten klump i magen. Dels för att jag dumpat A utan att höra av mig och dels för att Gud vet vad en medlem i Guns and Roses vill hitta på med en....

Jag och Slash slår oss ner bredvid Anthony Kiedis som blir sjukt nöjd för att Slash tog med en brud. "Vart fan är Jude tänker jag"
                                                

Innan jag vaknar ur denna märkliga dröm hinner jag få reda på varför vi är där. Vi ska ju se This Is It. Michael is alive!!

Jag vaknar upp med så jävla mycket ångest för att jag dumpade A att jag var tvungen att skicka ett sms på en gång och be om ursäkt. Dom säger att hjärnan bearbetar dags intryck under natten, när man sover. Då vill jag jävligt gärna veta vad jag egentligen var med om igår!


Trafikvett?

Jag har lagt mig till med ett jävligt dåligt trafikbeteende. Jag cyklar i princip som jag kör bil. Dålig, dålig idé. Det är rent av en tidsfråga innan någon sur morgontrött bilförare ruttnar och kör på mig. Jag har insett att det är kört att få företräde med cykeln vid övergångsställe. I motsats till vad jag har inbillat mig har ju inte cyklar företräde vid övergångsställe. Idag noterade jag att jag har lagt till med ett nytt tänk när jag sitter på cykeln. Liksom man, när man kör bil, har företräde om man är först in i rondellen, så tänker jag: "om jag är först i korsningen, på övergångstället. så får jag köra...dom kör ju inte på mig"

Men det gör dom nog så småning om. Men jag orkar fan inte gå av cykeln...

Att veta...eller inte veta

Igår spelade vi TP hemma hos Sofia och Mats. Det rådde stora meningsskiljaktigheter om huvida det spelet är kul eller inte. Det är ju egentligen tråkigt. Jag menar...vem vet i vilken svensk stad dom var hade mest sjukfrånvarotimmar under 1997? VEM? Men någonstans är det så charmigt när man väl kan, då blir man så glad. En del frågor löser man om man bara tänker lite, andra kan man - av olika anledningar.

Men efter ett par flaskor vin och ganska sen kväll tänker man ju som bekant inte som man gör i vanliga fall. Jag ska inte nämna någora namn, och jag försöker inte besserwussa eller häva mig själv, och jag skriver inte det här som ett hån. Jag skriver det, med insikt om mina egna brister på andra ämnesområden, och för att det är så sjukt kul när ett resonemang som borde föras tyst i hjärnan plötsligt får ord.

Några exempel:
- ligger Kuwait i Irak?...eller "någonstans där i Gazaremsan"?
- vad är en Mambo? Någon på Tahiti? Själv satt jag länge och väl och tänkte på ormen "mamba" eller eventuellt någon exotisk dans.
- om man ska välja varsitt land i Afrika och sen, efter alldeles för lite betänketid väljer Burma....

Det var underbart. Det bästa var att Kuwait var rätt svar i det första exemplet. Och anledningen till att det överhuvudtaget kom in i diskussionen var för att Adde hade rätt när han sa det - från första början.
Och seriöst TP-folket. En Mambo? Någon som bor med sina föräldrar??
Men det här med Burma, där kom personen i fråga på sig själv relativt omgående. Tur.

Jag tyckte ändå det var kul. Även om Stina och Hanna vann... ;)


Nyårskrönika 2009

Årets bästa beslut: var att köpa (KÖPA) lägenhet. Lyckan när affären var i hamn var inte i närheten av ångesten under tiden. Men lyckan nu, när jag pysslar och målar om i grönt bäst fan jag vill, är större och mer överväldigande än någon ångest. Någonsin.

Årets ironi: the roler coaster of life. Först var jag lycklig i 6 månader, sen var jag förkrossad ungefär samma tid. Värt? 2010 satsar vi på ett känsloliv som svajar lika mycket som en död persons EKG.

Årets semesterupplevelse: Dubai, mina vänner. Mellanösterns svar på Las Vegas. Må så va att man krigar i i princip samtliga grannländer men här är vi rika och välkomnande...och RIKA! 

Årets nykomling : Lill-Ebba. Även utnämd till årets kärleksbarn 2008. En guldklimp som förgyller vår vardag och har försjuktit alla andras barnafödande med si så där ett par år. För vem behöver en egen när man har ett gull som Ebba?

Årets nederlag: Michael Jacksons död. Opersonlig svar kan tyckas men nej.Hans musik är verkligen the soundtrack of my life. Jag kan ärligt erkänna att det inte finns en enda hit som jag inte har minst ett mycket specifikt minne till.

Årets smakar-det-så-kostar-det: att inreda en lägenhet så att den blir precis som man vill ha det. Det smakar som en riktigt fin chokladtårta. Det kostar som en sprillans ny Ferrarri...i studentmått mätt.

Årets bästa teaser: Ebbas födelse. Kändes som att vi väntat en evighet. Men svush så var hon här. (Med eventuella reservationer för Sofias upplevelse...kanske inte så mycket svush)

Årets ooops-I-did-it-again: jepp, jag gjorde det igen. Tog på mig alldeless för mycket plugg och jobb under hösten. Det är helt magiskt, en ond sprial om ni vill. Nyårslöfte 2010: gör INTE om detta!

Årets återupptäckt: Umeås studentliv och Michael Jackson. Jag har varit ett dåligt fan ett par år. Men nu kan jag inte sluta lyssna.

Året inleddes på taket på Mölndals sjukhus iklädd uniformen strax innan jag åkte hem till lägenheten som jag hyrde i 2:dra hand. Året avslutades med mina närmsta och mina käraste i en badtunna utanför det hus där jag nu mera äger en av lägenheterna.

Livet är en jävla resa.
2010 - where to?

Tidigare inlägg