Reflektioner från Oscars-galan
Iaf, hur kul hade det inte varit om "Borat" hade vunnit best addapted screenplay?? Förra året var det mycket om och men angående filmen "Brokeback Mountain". Snacket som gick då var att det var stort av ett så konservativt land som USA att nominera den filmen. Till och med hörde jag rycktas om att det bara var en nominering för syns skull men att den aldrig skulle kunna vinna för att den är så "utmanande" (särskilt i det högerkonservativa "kristna bältet"). Så var ju dock inte fallet som tur var. Dom verkade ju ha kommit över sig själva och det gick bra att en gay-film vann. Men tydligen är vi inte ritkigt där än, dit jag skulle vilja att vi kom snart. Till det där stället där en så lysande sarkastisk skildring som "Borat" kan vinna. Lite självdistans kanske inte skulle skada?
Andra saker jag har snappat upp medans jag har ondgjort mig över att det är så mycket skitkategorier i början: Tydligen är vinnaren i kategorin sound mixing en ganska tydlig indikation över vilken film som ska vinna stort i år. Det är liksom den första kategorin där alla storfilmer är nominerade samtidigt. Nyss vann då "Dreamgirls". Jag hoppas som sjutton att Jennifer Hudson vinner bästa kvinnliga biroll.
Sen undrar jag varför ingen av Pirates- filmerna har vunnit ett enda pris nått år. I år är den andra filmen nominerad i minst tre kategorier. Johnny himself har ju till och med varit nominerad. OK han var uppe mot några riktiga höjdare så fine att inte han vann, men dom borde ju ändå kunna dra hem en statuett för bästa screenplay typ...joo det tycker jag.
Senare samma natt, nu iofs lite mer på morgon kvisten:
Pirates vann bästa special effekter. Kul för dom, tydligen är den en svensk som är med i det teamet som har gjort effekterna. Kul för honom.
Teorin om sound mixing kategorin var lögn. Dreamgirls vann inte stort. Men Jennifer Hudson vann och hon var typ den enda som var helt tagen och glad. Många vinnare var så himla städade i år. Det är ju tråkigt. Jag vill se mer tack-tal a la Julia Roberts. "Jag tänker inte gå härifrån än. Jag har väntat hela mitt liv på den här stunden. Börja inte spela musik än..."
Japanska febern - NEJ TACK
Ingen semla har man ätit än heller. Det är ju ruskigt dålig stil. Egentligen tycker jag ju inte alls om semlor...eller rättare sagt jag gillar inte mandelmassa. ALLERGISK är jag ;) Men sen fick jag höra att man kan beställa en semla i barnversion på NK. Då får man bananmos eller vaniljkräm istället för madeläcklet. Det ska jag fara å prova, kanske i helgen. Håll utkik efter rapport om det...
Å det här blev ju en jättetråkig blogg men det är bara för att jag blev hetsad av Jessica att skriva....jag får be om ursäkt.
Tips från coachen: Kvalité är bättre än kvantite
Memo to yourself: Skriv inte bara för att Jessica hetsar dig
Mmmm efterrätt!!
Tips från coachen: Man vågar lämna sitt namn när man har en kommentar ;)
Memo to yourself: Glass + Marabou Daim = förmodligen den godaste blandningen eeevaah
Varför frågar folk alltid tvärt emot vad dom borde fråga?
Det finns ganska många intressanta fenomen som man kan ägna sig åt att grubbla över. För tillfället läser jag en bok som heter "Vem är Björn och vem är Benny". Denna bok tar upp precis sånna här fenomen som man kan gå runt och antingen roa sig med att fundera på eller göra sig förbannad över. Boken är skriven av Fredrik Lindström och inte en gång har jag öppnat boken utan att skratta mig fördärvad minst en gång. Roliga exempel från boken (som jag för övrigt rekommenderar starkt)
1) Vem är egentligen Björn och vem är Benny? Detta är intressant att fundera över eftersom dom ser ut att heta precis tvärt emot vad dom egentligen heter. Björn ser ju inte ut som en "Björn" utan som en "Benny"...
2) Varför envisas en del familjer med att räkna upp samtliga familjemedlemar på sin telefonsvarare. Som att deras nyfödda baby Ebba skulle kunna ta ett samtal överhuvudtaget?!
3) Hur kommer det sig att ett "glatt och trevligt gäng" egentligen är lite smått sarkastiska och bittra? Varför är inte hutlöst låga priser just hutlöst låga (att jämföra med hutlöst höga priser som verkligen är hutlöst höga)?
Och så här hålls det på, det är verkligen sanslöst roligt. Och sant. Men här kommer min egen lilla reflerktion. Varför frågar folk alltid den frågan som man verkligen inte vill/orkar/kan besvara? Varför frågar inte folk om sånt dom vet att man vill prata om? Till exempel (som för min egen del), alla vet att jag inte har nån kille, att jag aldrig har haft det, att det förmodligen kommer dröja innan jag har det. Lik förbannat ska folk envisas med att fråga hur det går med kärleken. "Åt helvete, precis som för en vecka sen, tack så mycket" Det finns mycket saker som jag hellre pratar om, tex hur det går med min C-uppsats som får bra med uppmärksamhet. Eller innebandyn som alltid är rolig att prata om. Men neeeej då.
Sen jag kom på detta så har jag hört mig för lite i bekantskapskretsen. Tydligen är det så, att om man är en person som har det rätt bra ställt på kärleksfronten, men inte har en aning om vad man vill bli när man blir stor, så envisas folk med att fråga vad man ska plugga i parti och minut. Då är det tydligen ingen som är intresserad över hur det går med kärleken.
Ja, det är roligt med folk.