Samhällsansvar

Förra veckan åt jag lunch på McDonalds. Detta kan ju diskuteras ur både en och två synvinklar men jag var faktiskt värd de...och till skillnad från Ebba så unnar jag mig inte genom att ta på mig en ny Juicy-dräkt.

Medans jag sitter och njuter av min välförtjänta skräpmat slår det mig att McDonalds borde ta sitt samhälleliga ansvar och börja neka servering till klart överviktiga människor. Detta borde vara en rättighet för denna restaurang med tillhörande konkurrenter. Jämför t.ex. faktumet att bartendrar inte får lov att servera alkohol till uppenbart överförfriskade individer. Detta regleras genom att arbetsgivaren (baren, puben, krogen) riskerar att förlora sitt utskänkningstillstånd.

I Sverige finns det i dag omkring 230 McDonalds Restauranger. McDonalds hävdar själva att dom jobbar för att ta ett socialt ansvar. Detta ansvar tar sig i uttryck genom kampanjer för barns välmående, kampanjer mot våld, kriminalitet och droger. Jag undrar: varför tar dom inte sitt "sociala ansvar" fullt ut. I den västvärld som vi lever i idag är sjukdomen fetma på väg att breda ut sig så till den mildra grad att det talas om en ny epedemi. Jag förstår till fullo att McDonalds är ett av världens största företag med ett enda syfte: att tjäna pengar. Detta är ju otroligt synd. Men på riktigt tycker jag att överviktiga människor ska nekas servering som en del i det allmänna målet: samhällets gemensamma fysiska och ekonomiska välmående (för det är ju faktiskt så att sjuka kostar staten en massa pengar varje år) och det specifika målet: stoppa sjukdomen fetma. 

När jag googlade lite på frågan så är det ju så skrämmande tydligt att McDonalds är ett skitföretag och mycket riktigt så fick jag ju motargumentet: "varför äter du på McDonalds om du tycker att dom är så värdelösa". Svaret är enkelt: jag har ingen moral (detta är ju inte ny fakta för någon egentligen =)). PLUS: att det som vanligt är svårt för den enskilda individien att påverka. PLUS att jag inte äter där tokofta (inte så bra argument) men ändock. Det finns många frågor och motagument till detta utspel från min sida. Men detta är en blogg, inte en D-uppsats. Jag kan/vill inte ta upp allt. Ni blir uttråkade, jag måste bevara ett visst rykte jag har om mig att vara rolig på bloggen.  =)

Det andra som ger mig en tankeställare när jag sitter där och njuter är en fjortis som uppenbarligen, utan att låta hjulen snurra ens 3/4 varv, häver ur sig: "alltså, om jag blev känd, idrottskändis, sångare, artist (samma sak?), skådis...aaaa känd helt enkelt skulle jag aldrig välja att göra reklam för donkan. Det är nog längst ner på listan, det absolut sista jag nånsin skulle göra reklam för". "HAHA, nu måste du väl ändå skämta fjortispucko", tänkte jag. Låt mig framställa följande argument: Justin Timberlake fick 6 miljoner dollar (42 miljoner kronor) för att sjunga "I'm lovin it" och spela in en video till den. Detta var alltså innan hans karriär ens hade peakat ordentligt, han skulle troligen få ännu mer om han gjorde ett liknande jobb idag. Menar den här bruttan att hon skulle tacka nej till dryga 40 miljoner kronor. Troligen skulle hon tacka ja till att göra en kampanj för donkan för typ 400 000, en hundra del av vad Justin fick. Vem försöker hon lura?

Tips från coachen: Tänk innan ni talar. Money talks. Tänk innan ni talar.
Memo to yourself: Ät inte på donkan om du stör dig så mycket på andra som äter där. Köp hem!

Ingen behöver oroa sig...

...vi kommer att ta oss till  EM och helt mirakulöst vinna över Spanien ikväll. Gärna med en jordskrällsseger. "Hur kan hon säga så", undrar ni? Låt mig få upplysa om att jag har bemödat mig med att leta fram instruktionsboken till TV:n, lärt mig hur man gör för att söka och programmera kanaler, använt mig av min nyvunna kunskap....fått 0 tillbaka.

Tidigare idag satt jag och läste Sportbladets 17-sidiga EM-special, i en liten liten ruta upplyser dom om att i princip alla som kan få in femman kan få in kanal 9. Den går ut till 75% av Sveriges befolkning. Det här är en liten bit information som jag kände betydde så oerhört mycket. När man ska jobba dag+kväll+natt+dag så är man inte övertaggad. Om det inte råkar vara fotboll på TV...nää ljug...om det inte råkar vara Zlatan på TV. Ikväll är det Zlatan på TV, men inte kommer jag att få se honom. Nu har jag kämpat med TV:n och kanalinställningarna här på jobbet i 30 min. Den söker och söker...men finner inte. Är mitt jobb de sista 25%? Varför? Vi får ju in typ TV4+, TV4Sport...

Sist jag inte tittade på Zlatan när en match med honom visades vann Inter. Zlatan gjorde 2 mål. "Man blir inte skitnöjd ",som Jessica skulle ha sagt.  Så, så länge kanal 9 inte infinner sig på TV:n, dvs så länge som läget är oförändrat så vinner Sverige ikväll. Zlatans måltorka kommer att vara över....make no mistake about it.

Blir man inte rent förbannad när man tänker på att en riktigt viktig match ska visas på en okänd skitkanal. Jag trodde att typ ingen hade den, men det är väl fint att 75% har den. Men ändå...ska inte 100 % kunna få se om dom vill? Ooo nej för i våran värld är det "money talks"-principen som råder. Högsbjudande vinner. Det är så upprörande att jag tror jag ska bli den mest hängivne anhängare av Marx.

Tips från coachen: om det här är ett mönster, bannlys mitt TV-tittade under viktiga event
Memo to yourself: never get your hopes up!

Förnedrings-TV

Sitter på jobbet. Vad annars? Har just haft en intressant diskussion här om program som är riktigt avskyvärda. Vissa skrattar men inte jag. Det rör sig om program som "Bonde söker fru", "Grannfejden" och "Ensam mamma söker". What's the deal säger jag? Är inte det här förnedrings-TV värre än BigBrother så säg? Grannfejden i veckan: den ena grannen sätter sig emot att den andra går runt naken. Jag kan uppriktigt sagt inte avgöra vem som är det största puckot.

Nu har det gårr 18 min. in på programmet. Nej inte nog att bara prata om det, nu blev jag tvungen att se. 18 minuter senare så kan jag fortfarande inte avgöra vem som är det största puckot samtidigt som jag tackar mitt behov av sysselsättning. Glöm all klagan på att jag har för mycket att göra. Det positiva är ju att jag slipper ha tid över att se sån här skit. Jag är för evigt tacksam.

Sen kan man ju inte låta bli att undra hur det går till när man tar beslutet att delta i något av ovanstående förnedringsprogram. Bönderna i "Bonde söker..." tex, vet dom vad dom ger sig in på? I HäntExtra i veckan gick en av dom ut och sa att han förlorade oskulden i programmet. WHY??? Anmäler dom sig frivilligt eller är Linda Isaksson helt enkelt övertaggad och söker upp dom på sin fritid? Är det roligt att titta på socialt handikappade män som förlorar oskulden till tjejer vars bedömningförmåga uppenbart måste ha fått törn under några viktiga uppväxt år?

Dom här tvistande parterna i Grannfejden...dom vill ju inte prata med varandra. Dom säger att dom aldrig ska prata med varandra, att det är lönlöst. Så när ni sökte till programmet hur tänkte ni då? Förstod ni vad medlandet innebar. Eller var det nån som tipsade Strix Television om detta problem. Typ en hyresvärd som är sjukt less. 

Jag är sjukt less, jag går hem. Nästa vecka ska jag planera något riktigt viktigt mellan 20-21 onsdagkväll... 

Livets citat

Det räcker inte med veckans citat, dom här ska jag ta med mig hela livet. Första har jag själv myntat, tyckte inte att jag var asrolig men det roade andra och då insåg jag vikten av det. Det var på ett seminarie i veckan, jag satt och beklagade mig över att en del studenter inte är aktiva på semiareirna, trots att lärarna säger att man måste vara aktiv för att bli godkända. Men lärarna släpper ofta denna inaktivitet och det tycker jag är skitråkigt. Folk glider helt enkelt bara med och bli godkända utan att anstränga sig. Då känner jag så här:
"Varför ska du glida på min räkmacka...KLIV AV!"

I måndags morse när jag "jobbade", slängde jag ett öga på reprisen av Jay Leno. Gäst var Dr. Phil. Citatet som nu kommer ett något av det bästa han nånsin sagt:
"It's time for common sense to make a come back in America"
I say, inte bara i USA. Jag skulle gärna ta lite mer common sense i min närmiljö. Tex vore det väl trevligt om folk kommunicerade lite mer och lite vettigare. Så att jag ska behöva ödlsa min dyrbara tid och framför allt energi när folk är jackasses. För believe you me: folk kan vara sånna jävla praktarslen...det backar dom minsan inte för. Men kommunikation, nej Gud förbjude...

11 av 29

Oj, jag vet inte vad som hände. Men det har hänt, det pågår, det är inte lönt att räkna ner...Igår när jag satt med nyvunna vänner och ältade vad som egentligen bör känneteckna ett brottsoffer så slår det mig att fr.om. 09.00 idag så har jag ett plugg/jobbpass framför mig som håller i sig i inte mindre än 29 timmar. Jag gick givetvis hem ögona böj och la mig på soffan. Den här terminen har kännetecknats av psykbryt i stil med detta.

Hemligheten? Det är att på papper, det vill säga i kalendern, så går ju allt ihop: 9-12 föreläsning, 12-14.40 skriva hemtenta med Nicole och Emma, 15-21+natt+7-14 jobb. Ni ser ju, ingenting krockar, ingenting överlappar. Det fungerar på pappret...

Problemet? Inte på något sätt fungerar den här planeringen emotionellt. Det går helt enkelt inte ihop. I morse när jag stängde och låste dörren var det med ett riktigt tungt sinne. 29 timmar tills nästa gång liksom. Jag ångrar ALLT. Jag mår dåligt...

Märk väl: jag beklagar mig egentligen inte. Jag vill bara upplysa. Jag är medveten om att jag har valt själv, att det inte är nån bra idé att sysselsätta sig till 200 %. Jag har ju faktiskt valt det här själv, men det var under ett svagt ögonblick när jag led av plötslig amnesi och allmän förvirring. Nu vaknar jag varje morgon med huvudvärk, jag glömmer de mest triviala saker. Exempel: vem glömmer sina vantar en tid som denna?

Nu är det gått 11 timmar. Jag är trött. Tur att jag får sova 10 timmar på jobbet. Ska nog inte slösa tid på att se Idol ens.