Godsaker och mindre goda saker
Tidigare på kvällen så har ovan nämda person kläckt att hon tycker att Jihde gör ett par jobb i Idol. Själv är jag ju förvånad precis varje vecka när han står där återigen. Varför i helvete går dom inte in och bryter hans kontrakt? Jag tror på fullaste allvar att pikarna han fick från juryn de första veckorna var seriöst menade...kanske till och med spontana och utanför manus. Nu är det paus i veckans avsnitt och vi har precis diskuterat om han har någon som helst självdistans eller inte. Givetvis råder spridda meningar. Jag tror inte att han spelar på sin egen tafatthet (läs dumhet alt. tråkighet), han är så där tafatt. Skämten och spontaniteten han försöker påvisa under Idol måste ju stå i manus....Det är ju så ofantligt påklistrat. Kan inte någon göra slut på lidandet? Hur kan jag uttrycka mig korrekt?? Magnus Betnér hatar Ebba von Sydow så till den milda grad att han vill hålla henne som ett basebollträ och slå ihjäl Runar Sörgaard med henne. Två flugor i en smäll liksom. Lite så kanske man kan säga att jag skulle vilja göra med Anna Skipper och Peter Jihde. Himelska tanke...Nu går jag och trycker i mig ofantliga mängder Oreos. Som hämnd.
Cleant liv
Men i helgen hade jag den andra sortens helg. Den med inplanerad slappning. För så måste man göra i mitt liv om man vill vara säker på att man får slappna av. Man måste planera för noll aktivitet...annars driver det alltid iväg och så sitter man där på universitetet på söndagmorgon och pluggar. Men oooooh nooo, inte denna helg. Fredagkväll: vin, ost, kex, idol....trevligt häng. Lördagkväll: onyttig mat följt av chips och godis och inte minst Buffy och Vampyrerna. Jag älskar att Karin älskar Buffy annars hade jag varit så ensam här i världen. Sova till kl halv tolv på söndag....my lord jag hade nästan glömt bort hur man gjorde när man slappnade av. Nu har jag mersmak.
Nu återstår bara två frågor dock:
1) Vilken helg är egentligen att föredra. Eller är den enda beroende av den andres existens?
2) Vilket är egentligen det mest hjärtslitande paret: Buffy och Angel eller Michael och Sarah?
Jag vet vad jag tror och ikväll börjar PB igen. Då får vi se....eller inte!?
Jag dömmer INGEN!!!
Kontemplera följande: tisdagkväll. Det dukas upp till mysig höstmiddag med soppa och nybakat bröd. Det ska ses på Desperate. All denna lyx för att jag inte har fått tummen ur och fått läkarvård pågrund av mitt eventuellt brutna båtben. Som jag förövrigt hoppas som själva fan att det inte är brutet utan att det är som Hanna säger: att en stukning i handen tar sjukt lång tid att läka. Meeen, i alla fall, lyx, middag, mys....
Kontemplera följande: halva kvällen drunknar i diskussioner om vem som är snygg, vem som inte är det, vem Lina egentligen har som etta på sin lista, hur fan hon tänker då, vem som borde ligga på vems lista...så här fortsätter det...i vanlig ordning. Bara det att idag så råkar jag trissa upp hela jippot genom att erkänna min senaste crush. Jag drog ner en mängd chockade blickar, andnöd, förvirrat stirrande. Jag visste att mitt erkännande var lite kontrovertiellt . Men inte så till den milda grad att erkännandet skulle komma att beskrivas som: "jag såg att du var på väg att säga nått hemskt, men jag kunde inte stoppa det. Ungefär som en olycka i slowmotion"
Kontemplera följande: En del tycker att en gammal gubbe som spelar en bitter läkare på fyran är het. Somliga anser att (också gamla) brittiska skådespelare som sätter på desperata husfruar är heta. Andra tycker att vissa medlemar i en uppmärksammad jury är sexig. Jag tänker inte dömma någon och i min enfard trodde jag inte heller att jag skulle dömmas...men det skulle jag tydligen.