Life according to me

Coronas dansgolv kan man alltid lita på. Lita på att det är varmt. Lita på att det är trångt. Lita på att det är bra musik. Till och med på det "alternativa" dansgolvet är det mainstream. It's great.

Jag skulle supa ner Anders. Det gick så där. Slutade med att jag var fullast.
Jag träffade Nicole, vi tittade på varandra och skrek: "vi ska bli psykologer när vi blir stora!!!!!"

I bakisdimmorna gick jag idag en promenad längs älven. Tog en fika på Waynes. Och kollade på innebandy. Den ultimata bakisdagen tror jag. Tackade Stina och Sofia för att jag hade dom och för att jag aldrig behöver (om jag inte vill) stå I Wayneskön med okända människor som ska föreställa mina nya klasskamrater och kallprata.

På Gamliahallen får man träsmak före första period är slut. Känsla.

Utdrag från Klara Svenssons blogg på 1000apor.se:

"(...)Killarna på verkstaden är på lunch. Det sitter en snubbe bakom mig i blåkläder och röker. "Lunch mellan ett och två", väser han. "Kan du inte snälla hjälpa mig?", frågar jag. "Fattar du trögt?", säger han.

Den här killen är fan lika service-minded som Jenna Jamesons rövhål!!!"

Den här beskrivningen känns rätt så applicerbar på min studievägledare.

Jag önskar att du förstår vilket sjukt dåligt jobb du gör...
Att du är en riktigt dum idiot...
Just nu bryr jag mig inte ens om du tar ett beslut som jag faller mig i smaken eller inte - BARA TA BESLUTET.

Jag vet inte om du är dum i huvudet på riktigt eller om du bara spelar. Jag vägrar tro att det ska behöva ta så här lång tid. Särskilt när jag har ringt och mailat och du bekräftar att "du hör att jag är stressad" och "du förstår mitt ärende". Då hatade jag dig för att du var så tillmötesgående...nu HATAR jag socionomutbildningen som du troligen gick där dom lärde dig dessa tomma ord. Jag ska aldrig, ALDRIG, aldrig säga till någon av mina framtida klienter att jag hör vad dom säger om jag inte är beredd att LYSSNA!!! SUBBA!!!!

GÖR DITT JOBB
SKAFFA EN RYGGRAD
SLÅ UPP SERVICEMINDED

NUUUUUU!!!!!!

Så, nu ska jag krypa ihop i fosterställning och gråta en stund.

Här kommer årets bästa rekommendation från min sida:

www.storyofstuff.com

klick
lyssna
lär
tänk

Jag ska tänka lite nu.

Det skulle vara så skönt att få komma hem till Umeå just precis NU.
Jag vill vara med folk som förstår vilka bilder man kan lägga ut på Facebook och inte.
Jag vill vara med folk som känner mig.
Jag vill vara med folk som inte gör oeftertänksamma saker för att det roar dom i en sekund, men plågar mig typ ett par dygn.
Jag vill vara med folk som respekterar mina åsikter.
Jag vill äta HUM-sallad på universitetet.
Jag vill fika på stan.
Jag vill åka hem. NU.

Gick en sväng på stan under lunchen. Det är ju skönt att komma ut en stund och få röra på sig lite. Utomordentligt dåligt svepskäl för att få gå och kolla på kläder och skor. BIG mistake. Nu måste jag budgetera för ett par svarta läderstövlar och en grå/svart läderjacka. Det kommer ju att gå förträffligt...INTE!

Här kommer ett inlägg som mamma, pappa och chefen INTE bör läsa. Följdfrågor undanbeds.

MEMO TO YOURSELF: Om du super till den grad då du inte längre kan tänka...då ska du ju inte göra det heller. Tänka alltså.

Jag är inte en lysande idéspruta kl 02. Jag är en idiot!!

Kan allt passera obemärkt förbi? Troligen inte.

Crap

Har nyss suttit och försökt tvinga (läs: tagga) en kollega på att han ska med ut å "äta" ikväll. Det låter ju generellt lite bättre om man säger "jag ska ut och äta med jobbet ikväll". Vi ska äta, men mest ska vi dricka.

Han vägrade i alla fall följa med med motiveringen: "jag bor i Partille....", "jag måste se OS...". Dåliga anledningar men det är ju verkligen hans förlust. Vi blir många ändå och jag är så laddad att jag nästan kräks lite varje gång jag tänker på det.

På en helt vanlig måndag....
Jag är ledig på förmiddagen imorgon...
Sen är det plötslig onsdag...
Och idag märks knappt av....för jag har en förlängd helg!

Jag kommer nog ångra allt imorgon... 

Den här veckan har varit ovanligt lång, men tack och lov blir det alltid fredag var sjunde dag!

I helgen ska jag:
* tvätta - jag tycker faktiskt att det är mysigt och ett alldeles utomordentligt helgnöje. Medans man väntar på att få springa ner i tvättstugan för 111 gången så finns det ju inte mycket annat att göra än att ligga på soffan och äta chips. Men - och här kommer den glimrande poängen - när man säger till folk att man har tvättat så tror dom att man varit aktiv och tycker lite synd om en: "måsta tvätta en lördag". Please let me, säger jag. Och den tillfredställande känslan man får när ens garderob doftar nytvättat är ju svår att toppa!

* träna - det är alldeles för lite av den varan. I helgen ska jag verkligen njuta av träningen.

* hänga på Göteborgskalaset. Tingsek imorgon!

* vila vila och åter vila

*handla och laga god mat

Men mest av allt ska jag ladda upp inför måndagens event. Det ska gås ut. M har kommit på att han har FF (flickvänsfritt) så alla kollegor är inbjudna. Jag fick pussla en del men nu har jag fixat ledigt halva tisdagen. ALL IN!!!

Ikväll kick-startar jag helgen med att gå och se Sveriges humorelit uppträda i inte mindre än 4 timmar. Betnér...me like!

Man blir ju mörkrädd. Kommer ni ihåg inlägget där jag skrev att jag skulle rensa min vänlisat på Facebook i syfte att göra en markering om att fler vänner inte är lika med mer status. 300 vänner är inte coolt. Och det är onödigt att ha folk där som man ändå aldrig pratar med. Dom får ju tillgång till så mycket mer än vad dom får om man inte är vän. Dom är alltså bara där för att snoka, hålla sig uppdaterade...kalla det vad du vill.

En av dom personerna som rök vid min utrensning är, utan att säga för mycket, en person som gick i min paralelklass på högstadiet. Vi pratade inte särskillt mycket då och vi har aldrig skrivit nått på Facebook. Denna person åkte alltså ut eftersom han/hon (bra sekretess) addade mig men inte skrev nått. Nån gång!

Nu är, och det här känns ju inte bra, personen tillbaka och vill bli vän. Han/hon har alltså upptäckt att jag tagit bort honom/henne. För satan! Eftersom det inte går ut nån anmärkning till någon om du raderar dom så måste denna person alltså ha försökt surfa in på min sida men inte kunnat och på så vis upptäckt det hela....SKIT!!!

Nu kan jag ju inte klicka på "ignore"...ska jag acceptera och ta bort igen. Eller kommer det hela bara att upprepa sig då? Ska jag ignorera utan att klicka på "ignore"? Då fattar ju den envisa människan. SKIT

Min roligaste sida på nätet är tjuvlyssnat.se. Alla ni som inte upptäckt den måste besöka den omgående. Den kan förgylla precis varje dag och ögonblick.

Jag förstår mig inte riktigt på copyright-lagar och så så jag vågar inte köra den berömde copy-paste. Men jag skulle bra gärna vilja. Det finns så mycket kul.

En annan sak jag gärna skulle vilja är att tjuvlyssna mer. Nästan varje dag tänker jag att jag ska börja. Men jag glömmer alltid bort det. Idag kanske jag ska försöka komma ihåg.

Läst i dagens Metro: det är OK att döpa sitt barn till Tequila.

Detta var inte OK för ett par år sen. Verket som bestämmer över sånt här har en ny, öppnare, linje vad gäller namn som godkänns.

Jag har velat döpa min unge till Tequila sen den tiden då det inte var OK. Tro mig, nu måste hon döpas till Tequila.

Skulle inte bli förvånad om hon i framtiden blev till under tequilans inflytande...

Helgen har passerat i ett rasande tempo. Det var väldigt kul men nu, måndagmorgon, känner jag mig inte fullt så utvilad som man hade kunnat önska.

Det hela började med att en kollega har listat ut att jag är sjukt lätt-hetsad. Detta i sin tur ledde till att jag shottade tequila klockan 03 natten mot lördag. Trots att jag skulle jobba på dagen. Jag är faktiskt så sjukt lätt-hetsad. Det är en stor svaghet. Det var inte alls meningen att jag skulle komma till jobbet som ett slitet as. Att jag överhuvudtaget gått med att jobba på lördagen var ju ett misstag i sig. Det verkar som om jag i princip med på det mesta om du hetsar mig, men även smicker tycks fungera. 
AL: "Dom tycker ju om dig så mycket på Media Markt" 
Jag:  "Okej, jag kan jobba på lördag fast jag redan jobbat 55 timmar på veckan"

Efter ett "väl genomfört" arbetspass på lördagen var det bara att hoppa upp på hästen igen. Malin deklarerade att vi skulle festa "LA-style". Det blev inget spontant limousine-åkande men väl mer tequila.

Helvete

7½ timme kvar på jobbet

Eftersom jag inte har jättemycket att göra på jobbet så har jag nu läst igenom alla mina tidigare blogginlägg. Såg att jag till hösten har bloggat i två år. Stabilt. Mina inlägg varierar rätt kraftigt, jag har inget speciellt tema märker jag.

Ändock, för nytillkommna läsare, här är några gamla favoriter:

Reflektioner från Oscars-galan (feb. 07)
Tillämpad ångest A (mars 07)
Min resa i siffror  (juli 07)
Gamal är äldst (aug 07)
Alla som tvekar + Tänk om (sept. 07) Dessa mest för att den visar på ett strålande, men sällsynt fall av självinsikt.
Samhällsansvar (nov 07)
Alltid... (maj 08)

Kul att jag lobbar för min egen blogg - på min egen blogg.
Jag är mitt eget största fan...löjligt...men kul.

Here's a thought: aldrig mer behöver jag förbereda mig, genomföra eller bli besviken på högskoleprovet.

SCORE!

Igår fick jag min inbjudan till vidareutbildning. Samma dag som jag lät meddela chefen att jag blivit antagen i Umeå (YEEEAAAHH!!!). Svindålig tajming naturligtvis...som det mesta. Men jag är inte bitter, inte alls. Tydligen inte han heller. Eller så håller han masken jävligt snyggt, fast det tror jag inte.

Han tog beskedet med ro. Jag var lite nervös, så klart helt i onödan. Han är ju en skön snubbe. Tillbakalutad som få. Jag sa mitt, han sa sitt (typ: ge mig besked så fort du vet exakt vad som kommer gälla). Det hela tog inte mer än 15 minuter sen valde han att byta ämne. Till motorcyklar....surprise!!

Följande lärde jag mig igår:
* folk tycker det är miljöförstöring att tävla med motorcykel (sant, i'm sorry men det är det ju)
*dom kör med katalysator (mindre miljöförstöring)
*det finns en gräns för hur mycket din motorcykel får leva om på 95 decibel
*om du inte kört på en bana tidigare - no worries. Någon kommer köra före dig och visa "idealspåret"
*i Sverige finns det en bana som ligger insprängt i nått hål

Ni tror att jag sitter här och gör mig rolig, är lite ironisk. Inte alls....det är skrämmande att jag faktiskt tagit till mig all denna info.

Innerst inne kanske jag trodde att den här dagen aldrig skulle komma. Det har varit min högsta önskan och mitt mest ouppnåliga mål. My Everest.

Men nu har jag kollat på mitt antagningsbesked minst fem gånger. Det står där: antagen. Min framtid för de närmaste fem åren är plötsligt spikad. Lättnad.

Förutom att jag inte vill flytta från Göteborg...och antagningen gäller i Umeå. Psykologprogrammet med inriktning mot idrott...i Umeå.

Ni vet att jag är lättad
Ni vet att jag är gladare är gladast
Ni vet att jag kommer va så jävla bra

Snart kommer jag känna det själv också.

I will kick ass - när jag har fått mitt tillgodoräknande och ordningen är återställd.

Helt ärligt talat....det är inte det att jag inte är glad. Jag är bara lite splittrad. Beskedet som jag fick idag borde resultera i skumpa och tårta, det borde helt enkelt kännas som mitt livs gladaste ögonblick. It does not. 

Jag mådde så jävla dåligt, fixade och trixade, blev min egen lyckas smed. För Oh My God vilken gränslös lycka jag har kännt sen jag flyttade till Göteborg. Utan besvär kliver jag upp kl 04.45 och skuttar till jobbet. Skulle aldrig ha skett i Umeå. Men bara för att jag anstränger mig, fixar och trixar, ska livet kasta sina hånfulla små vändningar rätt i ansiktet. 

Den här dagen kommer, om en stund, gå upp som nummer ett över lyckligaste och mest efterlängtade stunder. Jag ska se tillbaka på den med glädje. Men just nu....det snurrar så himla fort.

Imorgon ska jag berätta exakt vad det är frågan om. Men det måste vänta, tills jag har pratat med chefen...han ska knappast behöva läsa om det på bloggen.

Memo to yourself: flytta bloggen!! ;)

...is dance

Hur svårt ska det behöva vara? Jag vill bli full och gå ut och dansa. Omöjligt. Bli full = lätt. Hitta ettt bra dansställe = svårt. Störigt.

Nu går jag in i duschen sen räknar jag med att M ska vakna så att vi kan hitta på nått idag. Fast jag fortfarande har mitt äckliga munsår. Som jävlas dessutom, det kommer nya blåsor där dom andra har läkt ut. Vad gör jag för fel? Förtjänar jag det här?

Jag pillar inte ens särskillt mycket på det.

Snälla snälla högre makter, alla som finns eller har funnits, oavsett tro eller livsåskådning, gör så att det är fint väder i helgen. I want it, I need it. Jag vill bada i hav, jag vill sitta ute och dricka vin, jag vill gå på krogen utan att behöva släpa med mig paraply, jag vill...

På tal om livsåskådning - när jag läste religion på gymnasiet skulle man skriva om sin egen livsåskådning, och andras. Jag tror inte jag helt greppade begreppet. Tyckte att det var utomjordiskt och fllummigt och religöst och jag skulle minsan inte beblanda mig med nån tro inte...Hur vida jag tillfullo greppar "livsåskådning" idag låter jag vara osagt. Men om jag fick göra om uppgiften igen kanske jag skulle vara lite mer open-minded. Är alla jävla ungar på gymnasiet ignoranta...eller var det bara jag?

Förövrigt var religionsläraren, tillika vår svenska lärare, den som sista veckan på gymnasiet sa: "Johanna, du är ju inte nån skrivande person...du är en talande person." Jag tog det som en komplimang, antar att jag skriver som jag talar här på bloggen.

Deal with it!