Göteborg och kärlek
Läser Ägo's blogg och ser att hon börjar få nog av Umeå. 10 dagar långt är hennes jullov och därmed vistelse i Umeå. Sandra sms:ade samma dag som hon anlände i Götet och sa att Umeå är kul, i ett par dagar. Jag funderar på vad det beror på? När man väl har flyttat, att det är så svårt att komma tillbaka? Kanske är det det faktum att du helt enkelt inte är "hemma", hemma som i deffinitionen: sova i sin egen säng. Eller är det känslan av att man bara är på besök? Hur kul är det egentligen att besöka? Besök är ju relativt korta, men vet att man ska iväg igen. Eller är Umeå trisst? För litet, för vanligt, för bekant?
Jag har "återvänt" till Umeå en gång förut. Då kände jag att jag hade ett syfte, att en meningsfullhet uppfylldes. Det var bra att vara där, naturligt. Sen försvann meningen. Syftet. Då flyttade jag igen. Och nu ska jag snart flytta tillbaka...igen. Inte utan ångest. Jag är kär i Göteborg. Inte i Umeå...
Förresten. Paketet i kanalen är borta. Undra vem det var till?
Oooo mellandagsrea.
Sen är det tenta här framöver. Förra tentan var ju lite si så där. Ni minns. Jag hade jobbat och var dödstrött. Nu har resultaten kommit ut. Jag kommer naturligvis inte, under några omständigheter, ihåg mitt hemliga tentanummer. Men ingen i klassen hade fått underkänt. Slutsats: jag klarade tentan. Kind of nice.
Julbord = kulbord
Rensa ut barndomsminnen
Det stod, inom kort, klart att jag inte var särskilt estetiskt lagd. Inte då, inte nu. Dagispersonalen måste ju ha slitit sitt hår. Lika tydligt som det var att jag inte hade någon estetisk ådra, lika tydligt var det att jag skulle bli akademiker. Jag var akademiskt lagd redan som barn, kanske som kompensation. Från 9:an och frammåt finns det arbeten sparade som jag är nästan löjligt stolt över. När jag hittar lådan där min C-uppsats förvaras försvinner all blygsamhet. Den är utan tvekan peaken, mitt stoltaste ögonblick...
Jag slängde inga skolarbeten, jag slängde en hel jävla massa teckningar, bilder och målningar.
Livets stora frågor
En snabbkurs till dig raring:
Och det här är "kjol":
Bilderna tagna från Mangos hemsida.
Spöken - finns dom?
Ibland när jag är på jobbet finns det inte en själ i närheten (roligt ordval med tanke på bloggens kommande innehåll, ordvits - någon?). Kan bero på att kl är kring 06 på morgonen. Då kan det hända att jag ibland drar igång TV4Anytime eller SVT Play. I det senaste har det blivit väldigt mycket tittande på Det Okända. Jag har en kluven inställning til det programmet. Ibland vill jag bara avskriva hela berättelsen som hjärnspöken. Ibland vill jag tro. Ibland tycker jag att tjejen/killen som kontaktar spökena bara gör kvalificerade chansningar. Ibland tror jag faktiskt att dom har kontakt. Jag kan helt enkelt inte bestämma mig.
Men ett är i alla fall säkert, det berör mycket mer än vad jag tror. Jag tänker på mig själv som en resonabel och rationell människa. Ändå blir jag lite - hur ska jag uttrycka det - hispig (?). Igår när jag var själv i lägenheten hörde jag en dörr som knarrade. Jag vet inte vilken, eller varför. Jag tordes inte kolla upp det hela. Avskrev det som psykiskt. "Jag nojar ju bara lite". Inser ju med all önskvärd tydlighet att jag påverkas av programmet.
Hoppas bara att det inte, upprepar INTE, är så att spökena tror att jag har ett mer öppet sinne bara för att jag kollar på Det Okända ibland. Tydligen ska dom ju bara visa sig för dom som inte blir rädda, dom som har ett lite mer öppet sinne. Jag vill klargöra för alla spöken att så är inte fallet. Jag kommer att bli rädd, jag vill inte hantera eran närvaro och jag har inte ett så värst öppet sinne. SÅ.
Annars har jag ju hört att det ska hjälpa att säga ifrån på skarpen. Be att spöket/spökena slutar upp med att skrämmas...
Crazy busy days
Nu hörrni, nu kickar julstressen in. Fast, det kanske är taskigt att beskylla julen. Det är inte julens fel. Tror jag. Alla julklappar är klara. Biljetterna hem bokade sen länge. Men jul nalkas, jag är upptagen precis hela tiden. Som idag t.ex. Redan igår kväll fick jag börja planera vad jag skulle få med mig till jobbet. När jag åkte hemifrån idag kl 05.31 så var det för att inte återvända på 36 h.
36 timmars schema:
06.00 - 17.30 Jobb
18.00-19.45 Obligatoriskt seminarium (en enda gång på kursen är det obligatoriskt, så klart idag)
20.00 - ca 21.30 Födelsedagsmiddag med Ägo.
21.30 - 22.30 Egentid
22.30 - 00.00 Fira M's födelsedag
00.00 (hoppas!) - 05.00 Sömn
06.00-17.30 Jobb
Förutom Ägo är det dessutom M's födelsedag. Han har önskat sig lugn och ro (tack och lov). Problemet är att han slutar 22.30, då börjar lugnet och ron. Då vill jag helst ha sovit sen 30 min. tillbaka. Så ser dock inte verkligheten ut. Jag har utlovat lugn och ro enligt önskemål. Det blir mysigt...jag kommer somna.
Det blir powernap mellan 21.30 och 22.30...eller är det då jag ska hinna duscha? Tvätta håret? Ta hand om mig själv??!
De dagliga kafferutinerna
Nyss klickade jag på den enda knappen på high-tec-kaffe-maskinen som jag inte tidigare har klickat på. Det finns typ 8 sorter att välja emellan. Det är lite av en sport. Jag förstår varför det finns åtta sorter. Man ledsnar...om det inte finns. Nu - variation i oändlighet...nästan.
Förövrigt tror jag att Christine Shurrer blir frikänd i hovrätten.
Och Thomas Quick är nog oskyldig.
It adds up
Brev till tomten
Det är tydligen många barn som, om dom har flyttat under året, skickar kartor. "Så att tomten ska hitta". Hur tror dom att han har hittat dom från första början. Har deras mamma och pappa skickat en karta i samband med födelsen? Hur som helst, det är fint att dom sörjer för sitt eget.
"Hej Tomten. Jag tror att du är magisk. Jag tror att du kan komma hem till oss och äta middag". Jag tror - TROR- att du kan komma hem till oss och äta middag. Hihi, som om han/hon inte bett om lov riktigt än.
"Jag vill järna ha din autograf, men om du inte kan den så måste jag inte". Stava till "gärna" var svårt, men "autograf" gick bra. Minna, 8 år.
"Jag tror på Gud men inte på dig...tycker du att jag ska sluta tro på gud och börja tro på dig istället". Axel, 12 år, vars "tro-konto" är begränsat.
Insåg just...
9.40 dagen efter annandagen.
9.40 dagen efter hemvändarkvällen.
Va härligt.
Jag vill minnas att det inte fanns några andra tider att välja på. Inte om man ville åka billigt. Men nu känns det som ett relativt misslyckat drag.
Alternativ 1 är ju att aldrig gå och lägga sig.
Alternativ 2 är att se till att man fortfarande är full.
Alternativ 3 är inget alternativ (inte gå ut?)
Ett är iallafall säkert; jag kommer bli ensam på frukostbuffén.
X-mas time 1.0
Att mamma var mer stressad än glad under julafton gjorde att jag bara såg könsrollsfördelningens mörka skugga. Inte granens tindrande ljus.
Att det påtvingade umgänget med släkten var ett sånt starkt måste skapade bara ovilja. "I år är det dennes tur" eller "förra året var vi ju med dom..."
Så jag valde att skita i det. Allt. Jag tog frivilligt på mig att jobba på julafton, juldagen...annandagen. Sen några år tillbaka är det annorlunda. Förra året firade våran familj julafton den 23de. Det var underbart. Ingen stress, inget tvång, inga måsten.
I år är det helt annorlunda. Igår kväll när jag åkte spårvagn i stan efter mörkrets inbrott blev jag alldeles varm. Det är så fint pyntat. Det är så fina ljus i träden i hela centrum. Ljus som tindrar.
Och bäst av allt : det flyter ett paket i kanalen. Undra vem det är till?
X-mas time
Vi bakade i alla fall. Julbakade. Det var mysigt. M brukar säga att jag är huslig. Jag tycker det låter förfärligt. Men när jag tittar på de här bilderna inser jag att han har rätt.
Observera de finska pepparkakorna
Utmanad = slutmanad
Tre saker jag ångrar: det finns bara en enda sak jag verkligen ångrar. Den är allt för privat för att kabla ut på the world wild web. I övrigt tror jag inte på att ångra sig, jag tror på att tänka före handling så slipper du ånger, eller att leva och lära så slipper du ånger.
Tre saker som gör mig glad: ett oväntat samtal från någon man inte hört av på länge, after work-öl och förtjänad ledighet
Tre saker som gör mig arg: folk som drar nödhandtaget på banken och orsakar larm fast det står klart och tydligt : tryck på knappen till vänster för att öppna dörren, folk som inte respekterar min integritet, folk som gör sig rolig eller populär på andras bekostnad.
Tre människor jag beundrar: ibland beundrar jag faktiskt mig själv (?), mamma, Zlatan.
Tre saker jag skulle vilja göra: läsa min utbildning i Göteborg, slippa rensa ut min barndom från mammas och pappas hus, vara ledig på nyår.
Tre maträtter eller ingredienser jag gillar i köket: Bullens korv, Johnnys senap (gärna i kombination), thaikyckling
Tre tv-program jag ser: Entourage, Criminal Minds, Greys Anatomy
Tre saker jag har med mig i livet: man är sin egen lyckas smed, hellre ökänd än okänd, no regrets!
Tre saker på önskelistan: julklappslistan gapar faktiskt tom i år.
Jag väljer att inte utmana någon. Vill inte bidra till att bloggar ska bli som nått kedjebrevsforum. Att jag fyllde i den här överhuvudtaget beror endast på att man inte bangar en utmaning. Det vore ju löjligt.
Umeå-lovin i Oslo
Lite så är det med en del vänner också. Det blir långt mellan gångerna. Och så plötsligt har man så himla mycket att skriva om. Och så blir man lat och man orkar inte skriva så långt. Så då får man helt enkelt unna sig en hel helg tillsammans. Det gjorde jag och Fia förra helgen. Jag lät meddela att jag inte hade så mycket pengar alls så det fick inte bli några utsvävningar. Fia svarar: det gör inget, kom bara hit så umgås vi. Så är det med ens närmaste vänner. Det gör inget att man inte setts på ett bra tag. Jag är fullständigt övertygad om att jag hade kunnat komma till Oslo, sitta på soffan i två dygn och snacka skit...eller bara vara tyst för den delen.
Nu var vi inte fullt så oengagerade. Det blev utgång, filmfestival, innebandy, brunch och julpyssel. Ska försöka slänga upp lite bilder. Nån dag.