Life according to me

Nu har halva styrkan åkt hem. Fortfarande tre Ume-bor i min lägenhet. Det kommer bli så vansinnigt tomt när alla har åkt. Jag har separationsångest. I övrigt var det ett tag sen jag kände den där ångesten som jag levde med nästan hela förra året...det är ju skönt...snälla, kom inte tillbaka.

Igår kunde jag inte hålla mig längre utan släpade med alla mina vänner på Chez Amis. Jag har förstått att det kanske inte är en resturang som kan anses som helt OK att hålla som sin favorit. Men det ger jag ju, i vanlig ordning, fan i. Deras skruvade pommes och billiga öl kan få mig dit minst en gång i veckan....lätt. Jag kan ju naturligtvis inte hålla mig utan måste skicka ett mms med dom utsökta skruvarna till Matthias. Varpå jag får tillbaka: jag är också här. Lustigt de där...med sammanträffanden alltså...

Sen strosade vi på The Anenue, tog en KaffeCool på donkan, drog  hem å såg på Vänner.

My kind of evening.

Jag har fått ett munsår. Sofia hävdar med bestämdhet att det är herpes. "Alla munsår och blåsor är herpes". Jag vägrar. Halva läppen är nu, förutom blåsor, helt uppsväld. Det gör ont som...*tusen svordomar*.

Dessutom säger dom att det ska bli regn i helgen. Jag som just fixat mig en motorcykeltur och bad i havet. Vilket hån.

På måndagmorgon flyttar jag in på banken. 12 h om dagen, 5 days a week. 

Idag har jag inte tålamod med en massa tjaffs... 

Stor-fin-främmandet har man minsan hemma hos sig nu. Hela (med viss frånvaro) gänget är på plats i stor-schtan. Det är njutbart och roligt...nästan gränslöst roligt. I alla fall igår kväll. Vi var på Liseberg. I vanlig ordning accepteras inga bangare och det gjorde ju att vissa åkte karuseller som kändes så där attraktiva. Hanna började med att briljera i Balder. Hon skrek hela tiden, det var hysteriskt, jag kunde inte koncentrera mig på min egen upplevelse så mycket skrattade jag. När avgrundsvrålet avtog ersattes det med: "jag dör....jag dör"

Hanna tyckte i och för sig att det hela var ganska roligt. Adde däremot, tyckte inte det var fullt så roligt när vi tvingade upp honom i SpinRock. Adde och Mats hävdade att dom är höjdrädda och att dom inte tyckte det kändes så kul. Det sket vi högaktningsfullt i. Likt socialdemokraterna så mässade vi övriga att: "alla ska me".

Mats körde panikslaget-barn-looken. 30 år gammal och såg ut som ett barn som på julafton klänger runt sin mors hals och absolut inte vill hälsa på tomten. Panikångesten gick nästan att ta på. Det var underbart. Alla som åkte karusellen slutade tänka på sin egen upplevelse och ägnade sig helhjärtat åt gapskratt åt denna livrädda människa. Eller så skrattade dom åt kombinationen Mats/Adde. Adde satt bredvid och körde den lite mer diskreta, men ack så effektfulla: det jag inte ser händer inte. Inte en gång på hela resan öppnade han ögonen.

Mats hade krampkänningar i underarmarna när vi kom ner/ut. Jag hade krampkänning i magen av allt skratt.

Englas mamma:
- ringer till SVT och vill att dotterns begravning ska direkt sändas i TV.
- bloggar om rättegången. 
- klagar och ojar sig över pressens framfart och detajrika bevakning och beskrivning av dotterns död.

Man kan ju inte både bjuda in pressen och allmänheten i sin, om än väldigt väldigt tragiska, situation och sen bita den hand som föder en. Jag får kalla kårar när jag tänker på hyckleriet bakom hennes trista vädjande, i rätten dessutom, till pressen att sluta skriva så hemska saker.

Är hon inte från Sverige? Har hon aldrig läst en dagstidning? Vet hon inte att "Aftonbaldet är Satan"??

För att förtydliga:
- Aftonbladet och dess konkurrenter är arslen
- Englas mamma befinner sig i en obegripligt sorglig sits

Men är det för mycket att begära att folk tänker ett varv extra?????

...funkar fan i mig alltid. Det är den bästa av principer. Igår kväll kom en gammal kär vän, vars namn jag inte törs skriva då hennes vistelse i landet än så länge är hemlig, på besök. Hon landade kl 22 och eftersom jag inte sett henne på nästan ett år så var det ju inte läge att vänta med öppna armar för att sen gå och lägga sig. Så jag sov en stund på soffan vid 20-tiden för att kuna hålla mig vaken. Jag resonerade som så att är det nån gång man ska tillämpa principernas princip så är det nätter som denna. Så vi låg vakna till kl 02 och pratade om gula penisar, hur vida jag varit till Rosengård än ("öh nej, det ligger ju i Malmö"), bortkomna idioter som vi stött på nyligen och annat kul...

Jag passade på att somna när hon gick på toa.

06.15 ringde klockan. Inga problem, pigg å glad.
15.07 3½ timme kvar på jobbet. Lite problem, inte så pigg och glad. Men fram tills nu har det varit uthärdligt. Lätt.

Ska trycka i mig tre frukter och en smoothie (gjord på bara bär, 0% socker) i ett försök att piggna till. Kaffe tänker ni...natuliga produkter tänker jag, inga trix. Får se om det funkar, annars är jag ju inte den som är den. Då blir det kaffe.

...I know you like it. Small effort - great pay back. Ni går ofta på bio och ni vet det så klicka på länken och bli medlemar. Börja samla poäng redan idag.

(Läs ovanstående stycke med käck reklamröst för bästa effekt)

http://www.gratisbio.se/?RecruiterID=50851

Åååååh va trött jag blir. När jag ska ägna mig åt illegala handlingar så går det nästan aldrig bra. Jag är fan inkapabel att ladda ner saker.

För några dagar sen funderade jag på att köpa en ny IPod, nu funderar jag på om det verkligen är en så lysande idé. Jag kan ju för det första inte hantera vårt nerladdningsprogram, än mindre ITunes. Detta kommer skapa stor irritation. Kanske ännu större irritation hos Jessica som kommer att bli tillfrågad om illegala tjänster stup i kvarten.

Nä, jag måste nog reconsider. Meanwhile; download faster bitch!!!!

Vilken lysande idé det hela var från början. Satt och bläddrade i en kokbok inför stundande storhandling. Inspirationen flödar och jag kommer på att jag är sugen på att baka piroger. Ville minnas att jag hade gjort det vid hela ett tillfälle tidigare och att dom då vart så otroligt goda.

Jag lät tanken sjunka in en dag eller två medans jag funderade på lämpligast innehåll. Gjorde lite research på nätet om olika populära fyllningar och kom fram till att ost och skinka skulle sitta fint.

Slängde i lite svamp och tomatsås också.

Det blev inga piroger, det blev små mini-calzone. Hade det inte varit för dom med gaffel, enligt konstens alla regler, räfflade kanterna, hade jag verkligen trott att det var inbakade små pizzor.

Jag inser att mitt undermedvetna spelar mig ett spratt. Det här är ju inte på något sätt något att förvånas över. Sen i söndags har jag planerat att äta pizza till helgen och som Jennie så fint uttryckte sig en gång:

"Om Johanna fick välja mellan pizza och nobelmiddagen skulle hon välja pizza"

Brinn i helvetet (just de, svordomar)

I just don't know what to do

Det här var inte vad vi hade kommit överens om

"Given my lifelong search for irony you can imagine how happy I am."
Pheobe Buffay

Utdrag från Killingbloggen 080715:

"Nått av det mest patetiska jag vet är bikers - alltså motorcyklister. Dom flashar och kråmar sig och stajlar och tycker dom är så satans balla. Ha ha ha."

Henrik Schyffert

HAHAHA...säger du det?? 

Återigen: Henrik rockar min värld.

Allt tycks va i sin ordning, tjo och tjim, inte en enda sittplats på vagnen då dom tas upp av 14-åringar som sjunger hejaramsor och kommer ifrån AIK. Men jag är inte bitter, typ inte ens lite störd. Eller först var jag det, sen kom jag på hur förbannat kul man hade. Då blev jag tvungen att unna dessa tonåringar desamma. Ett leende.

En trend i år tycks vara att låta luggen bli en inbakad tjusig fläta som löper ner i hästsvansen. Bra. Inge hår i ögonen! Såg just ett helt tjejlag gå förbi med denna frisyr.

Ska spana efter fler trender...

Imorgon ska jag åka iväg med tåget till Karlstad för att möta upp Jennie och gå på vad jag tror kommer att bli årets tillställning. E har fyllt 25 så nu bjuds det upp minsan. Utklädnad är obligatorisk. Jennie ska gå som psykpatient...spela lite på vad som enligt hörsägen ska vara ett spektakulärt gips av modern modell. När vi satt och spånade på våra outfits slog det oss ganska omgående att jag helt enkelt borde dra på mig min uniform och gå som hennes personliga väktare/mentalskötare/följeslagare. Det här kändes ju som en helt lysande idé tills jag kom på att jag förmodligen skulle ha fått sparken om det kom ut.

Det vill jag inte. Hur rolig idéen än var så är det ju ändå roligare att ha ett jobb. En kväll väger liksom inte upp.

Så nu ska jag helt sonika, i bästa hollywood-cliché-maner, dra på mig helvita kläder. För att vara extra tydlig blir det text både fram och bak på tröjan. Typ: "Jennies övervakare"

För första och enda gången önskar jag att jag hade ett par crocks (foppa-skit-toffel) för att ytterligare förstärka intrycket av "vårdpersonal".

Efter jobbat idag gick jag till biblioteket. Sen jag flyttade hit har jag varit på biblioteket minst 5 gånger. Jag gillar att vara där. Detta beror inte på bristande umgänge eller fritidsaktiviteter utan snarare på att jag har blivit beroende av att läsa. Nu har jag läsa två riktigt bra böcker på sistone, så bra att jag typ blivit lite irriterad när jag varit för trött för att läsa.

Tillfreställelsen att hitta en bok som står med på min gedigna önskelista är precis lika stor som frustrationen jag upplever när det inte finns någon av de böcker jag vill ha - vilket är ett absurt sammanträffande men det har faktiskt hänt.

Dock så uppelver jag att statsbiblioteket här i Götet inte har lika bra upplägg som i Umeå. Böcker kan vara märkta med Hc (what else?) men när man går till den hyllan så står dom inte där. Dom står nämligen på Svenska deckare.  Ska man lista ut det på egen hand? Men det kanske är det som är lite av charmen med bibliotek, det gäller att bemästra de sluga bibliotikariernas utstuderade system.

Idag gjorde jag de och nu ska jag snart lägga mig och mysa med Flickan under gatan. Men först lite ordentlig humor med Family guy. De kulturella vibbarna svänger rätt bra va?

Jag försökte rensa på mitt "vän-konto" på facebook. Jag anser nämligen att det är ocoolt att ha typ 300 vänner. Ingen har 300 vänner. Det är ju löjligt...inte ens 300 bekanta. Det finns inte en möjlighet att dessa personer, som genom sitt överflödiga vän-konto förmodligen åtnjuter en falsk bild av sin egen popularitet, har kontakt med över 300 personer. Inte en chans.

Ju färre vänner man har på facebook  dessto coolare är man i mina ögon. Att våga sålla liksom. Nu är det så att jag inte kastar till folk ett ignore när personer från högstadiet (som jag knappt pratade med då), gamla handbollslagkamrater (som jag knappt pratade med då), arbetskompisar från nått ställe som man bara var på en stund (som jag knappt pratade med då) försöker bli vän. Då konfirmerar jag glatt förfrågan. Men ska du va min vän på facebook får du fan ta å skriva några rader. Annars åker du ut!

Detta var nu lättare sagt en gjort. Som tur är får inte personen nån notis om att jag har tagit bort dom. Men det kändes ändå lite svårt. "Nån gång kanske jag kommer vilja nånting...eventuellt". Nää det håller inte heller, för du kan ju alltid skriva ett meddelande, även om man inte är "vänner".  Jag får logga in igen, stå på mig, våga sålla...

Just do it! (Nike - vill ni sponsra min blogg?)

Idag hände något fantastiskt. Killingbloggen (och alla andra bloggar för den delen) var åter upplagda på 1000apor.se. Jag vet inte vad dom håller på med där. Men att luras och vara dum i huvudet är inte humor, jag upprepar inte humor. Det där får absolut inte upprepas. Jag behöver min dagliga dos Killing. I och med att jag insåg detta så idag har jag ägnat mig åt en dödssynd...jag har frossat...frossat i blogginlägg. Bara utifall dom får för sig att ta bort den igen så vill jag ha en liten buffert. Så nu har jag läst alla inlägg som gjordes i april.

Imorgon blir det maj.

...är att få vara Nadals mentala tränare. Den killen har gjort ett sjukt bra jobb.

Igår härdade jag 7 timmar, genom regnuppehåll och servess bara för att se den lilla godingen ta hem Wimbledon. Jag är inte absurt intresserad av tennis men däremot är jag riktigt intresserad av coola prestationer. Och starka psyken. Både Nadal och Federer är sånna giganter på detta område. Jag blev helt till mig. Hade man hälften av det dom tycks besitta skulle man ju vara nöjd.

Nadal är het...eller också är det bara för att han är så förbannat bra.
"Veckans tips från Ebba": kolla in Nadals överarmar. Han är lite som chokladgubben i axe-reklamen. Jag vill bita tag i honom....

Nu har dom stängt ner alla bloggar på 1000 apor. Jag visste att det fanns en anledning till mitt groende hat mot Bröderna. Fast egentligen är det en riktigt rolig person som tagit beslutet med motiveringen: "bloggar är inte humor". Felix Herngren som ny "humor konsult" på 1000 apor har bestämt detta. Om inte Killinggänget i alla dess former och utlopp är humor då vet jag fan inte vad som ska klassas som humor.

Först stänger Henrik ner sin egna blogg och nu detta. Är det någon ond makt som inte vill att jag ska ha kul? Heter den onda makten Felix Herngren? Eller är det Bröderna...som så klart hyr in och lyssnar blint på en "humorkonsulent" när dom insett att dom tagit sig vatten över huvudet när dom öppnade sin "humorsajt"...?? Dom är ju faktiskt inte ett dugg roliga på egen hand!

Emma - tack för GW tipset. Det kommer bli en höjdare
L - vi väntar...=)

Idag efter jobbet skulle jag åka till en av mina andra arbetsplatser för att träffa ansvarig personal. Jaha tänker man ju, varför inte och sen ber man chefen plocka upp en på vägen...allt är frid och fröjd tills följande telefon samtal utspelar sig:

Chefen: Har du jacka med dig idag?
Jag: What? Hur så?
Chefen: Men har du det eller?
Jag: Nej
Chefen: Men...hade du ingenting över dina kläder? (Nämligen inte så smart att sitta på vagnen i uniform)
Jag: Jag åkte till jobbet civilt
Chefen: Jaha
Jag: Men varför undrar du?
Chefen: Vi ska åka motorcykel i eftermiddag...

Om någon annan har haft en liknande konversation med sin chef - räck upp en hand.
Man ska aldrig sluta förvånas. Dock tror jag att det var ett mycket slugt försök att väcka mitt näst intill obefintliga motorintresse till liv. Det funkade så där, visst det är förbannat kul att åka motorcykel, det går ju inte att komma ifrån. Men man kan ju höra av sig när motorsport kan bjussa på lika heta killar som t.ex. fotbollen kan...

You see, det är inte alltid bollen, gräset och målet som lockar...

Det finns så mycket roligt folk som bloggar. Har just dragit av den vanliga internet rundan (Betnérs dagbok, facebook, hotmail, min egen blogg, Jessicas blogg, Hannas blogg, Peyres blogg...) med ett tillägg: 1000 apor.se. Av vad jag tror är principella själ så gillar jag inte riktigt bröderna som ligger bakom sidan. Men däremot gillar jag Killinggänget som av anledningar, outgrundliga för mig, bloggar där. Nej förresten, dom är inte  outgrundliga; det gäller ju så klart att synas mest hos dom som hörs mest. Skit samma, Killinggänget är de roligaste jag vet.

Sen upptäckte jag också att en annan tjej från redaktionen på 1000 apor bloggar rätt kul där.

Nu har jag ångest. Jag har fått höra att min blogg är rätt rolig, att jag är rätt rolig. Så känns det inte nu. Jag har nog inte varit så rolig här på sistone...Fick banning av Jessica när jag satt å skrattade åt ett av mina egna inlägg - I know, jag är mitt eget största fan, det är löjligt. Hon hävdade nämligen att det inte var ett dugg kul, att det bara är en massa väktartjafs som ingen annan uppskattar.

Jag brukade vara rolig...

Percy Nilegård ska kolla om Sthlm har en "fully functional subway". Han vill åka till Danderyd men upptäcker att linjen på tunnelbanekartan är markerad med rött...

"Jag har upptäckt att det är något fel på en tavla där uppe"
"Jaha, vad tänkte du då?"
"Jag såg att linjen till Danderyd är markerad med rött...det måste ju vara fel"
"Men hurså?"
"Jag men jag kan ju inte åka arbetarlinjen till Danderyd"

Jag vet inte om det är för att jag gick upp 04.45 imorse igen eller om det är för att Percy är Percy, men det här är roligt!!