Frukt är fan inte godis

Igår på jobbet var jag så jävla godissugen. Men eftersom jag tydligen har någon form av självbehärskning (ovisst om den bara var tillfällig) så tog jag två frukter och intalade mig att det gick fint. Det gick fint då men idag är det dax för hämnd. Så nu sitter jag på soffan, fötterna på bordet och framför mig har jag:

Coca Cola (riktig, ingen skit-cola med sötningsmedel)
Marabou Daim
Bilar
Ostkrokar
Polly

Frukt är inte godis!!!!!
Choklad är godis

Till middag åt jag tandoorikyckling. Det är eventuellt också godis.


















Memory Lane

Förra helgen tog jag och Malin en tripp längs med minnenas allé. Först satt vi i flera minuter och önskade att vi vore 20 år igen. Sen insåg vi att vi, i rättvisans namn, borde ha blivit utsatta för diverse våldsbrott både en och två gånger. Vi var nämligen ett par jävligt orädda (läs: korkade) 20 åringar. Då blev vi istället tacksamma för att vi nu nått 25-årsstrecket (snart jag också).

Så här såg det ut i alla fall: 

 
   





"Jag är som en späckhuggare, gigantisk men snäll" (Självkänsla 2004)

Om du har kommit för att ha kul kan du gå hem

Ikväll har jag varit med Linn och David på Quiz på ett hak i Johanneberg. Quiz ja. 21 frågor, alla kategorier och nivåer. Sjukt kul. David hade låga förväntningar och tippade att vi skulle ha sju rätt. Han underskattade läget något (vi fick 13 rätt) men jag tror att han mest helgarderade sig mot besvikelse. David tar nämligen qiuzet på torsdagar på största allvar. Det blev jag varse när han, 2 minuter innan det drar igång, kollar strängt på mig och säger: "Det här är inte glädje. Om du har kommit för att ha kul kan du gå hem..."

Well.

En annan intressant sak David valde att briefa ikväll var faktumet att tjejer in kan tänkta sig att ligga med killar som dom bedömmer som lite fulare än dom själva. Medans killar å andra sidan inte har några problem med att "köpa ner sig lite". Jag försökte kontra med att det är oftare man ser en snygg tjej som är tillsammans med en mindre snygg kille. Snygga killar är sällan ihop med fula tjejer.

Davids teori var tydligen inte överförbar på parrelationer (sa han), det gäller bara sex.

Inte vet jag.

Oskrivna regler

Det verkar som att alla fattar, utan att det är påtalat, att när man går i en trappa som är lite böjd, så att en del trappsteg är lite smalare mot insidan, så går dom som ska upp på den smala biten längst in och dom ska ner får passera på ytttern, där det är lite bredare. Därför säkrare för den svajjiga nedfärden. Det är ju onekligen lättare att falla på väg ner än upp.

Det här är en fin gest i vardagen och en bra oskriven regler.

Senast idag trotsade jag den och gick på det breda upp. HA HA!

Vart är människorna på väg?

Ibland är det svårt med motivationen. Jag vill inte bara skriva en redogörelse över min dag. Nej jag vill skriva nått annat. Så har jag inget annat blir det inget annat. Men nu har jag en fundering. Den slår mig lite då och då. Speciellt eftersom jag finner att jag åker kollektivtrafik vid diverse udda tidpunkter.

Vart är alla andra på väg?

Jag glider hem från jobbet 06.59 en lördagmorgon. Dom andra på bussen? Vad har dom gjort, har dom precis klivit upp, eller är dom på väg hem? Ska dom jobba eller har dom precis slutat dom med?

Ibland fantiserar jag ihop små historier till var och en. En levnadsberättelse om ni vill. Ibland undrar jag så mycket vart dom är på väg att jag nästan inte kan hålla mig från att fråga.

Jag frågar aldrig. Man kanske borde börja med det.... Mysigt? Eller läskigt?

Så trött

Så obeskrivligt trött är jag.

Jag förstår inte, men jag vill.

Jag förstår inte hur jag kan låta det ske. Jag har flera facit i hand. Ändå tar jag på mig jobb tills jag inte är jag längre. Tills jag inte kan se klart bakom ridån av tårar.

Jag är så jävla trött. Allra längst inne.

All denna vätska

Igår kunde man minnsan läsa i tidningen att 3-5 koppar kaffe dagligen kan förhindra Alzheimers. Jag vet inte med er men jag kan a alla fall lätt tänka mig att dricka ett par koppar kaffe för att slippa få mina hjärnceller förintade på äldre dar. 

        

Utöver det så rekommenderar hälsovetare att man dricker minst 6 glas vatten om dagen. Minst. Får du i dig 2-3 liter så är det inte skadligt.



Vill man upprätthålla sin potens - det vill man väl? - så är det 2-3 glas vin om dagen som gäller för män och 1-2 glas för kvinnor.

                                                  

Ska man prioritera och satsa på en förebyggande/fördröjande/förhöjande åtgärd, eller ska man gå all-in och bara dricka dagarna i ända?
Man vill väl vara icke-dement, hälsosam och viril?

Seminarium: Integration och summering

By a show of hands: hur många tycker att det här låter spännande?
Räck upp handen alla ni som bli sugna att sitta i två timmar och lyssna på :
a) personer som talar för att tystnaden är jobbigt
b) personer som säger helt fantastiskt dumma saker
c) korkade förslag på vad det borde finnas mer/mindre av på kursen

Jag säger inte att det här promt kommer att hända. Men det SKULLE kunna hända. Och därför väljer jag nu att istället skrifligt skicka in svaren. Det är inget straff i mina ögon.

Bara det att jag har skjutit på det i inte mindre än tre dagar.
Suck!


Jag älskar att studera - hatar att delta i universitetsledda gruppövningar
Jag älskar att lära mig saker - hatar att bevisa att jag kan dom.


Personlig integritet

Men för Guds skull. Det är så jobbigt. När folk inte har någon personlig integritet. Man kan inte berätta vad som helst för vem som helst.

Låt mig ta det från början.

Igår morse kl 06.00 ringer jag mitt obligatoriska "jag-lever-och-allt-är-lugnt-samtal", till dom vars jobb det är att se till att jag lever och allt är lugnt när jag jobbar. Det här brukar gå relativt snabbt och smärtfritt. Inte igår. Igår följdes artighetsfrasera av en lång utläggning om min kollegas födelsedag för 3 år sedan. Inkluderat en genomgång av samtliga närvarande individer. Hur kollegan hade svängt sina lurviga i Norrland under de begynnande 80-talet. Följt av en berättelse om en kvinna, som först var en affärsbekant, som sen blev en flamma (fast kollegan hade sin dåvarande), som sen försvann spårlöst. Hon var dock med på födelsedagsfesten men efter det inte ett ljud. Spårlöst hörrni! Avslutningsvis blev jag upplyst om att han nu var singel, inte skulle ha en skiva på årets födelsedag utan en whiskey i sin ensamhet.

Sånt här ger oundvikligen en påträngande ångestkänsla. Vi känner inte varandra!! Vi har kanske setts en (1) gång. Vad ska jag ta vägen med mig själv när alla gränser för din personliga integritet brister?? Ditt känsloliv, dina minnen, din ångest och dina sorgliga födelsedagsplaner spills ut som ett stort glas mjölk över mitt köksgolv. Och jag gråter. För vi känner inte varandra!!

Hur kan jag vara tydlig nog?
Att tiga är guld? Någon?

Det blåser på Avenyn

Men det är en in en ut som gäller. Det gör ingenting. Vi står ju ändå först. Vi får köa vart vi än går. Så det gör inget att håret blir helt förstört i vinden. Det är inte särskillt kallt ute, det är säkert plusgrader....men den förbannade vinden - svinkallt. Det blåser på Avenyn men det gör ingenting, för jag vet att du också står där ute.

Dom gör så goda drinkar. Vi glömmer bort exakt hur iskall vinden på Avenyn är. Men blir snabbt påminda när vi kommer utanför dörren. Det är nära att jag går förbi dig. Fast jag har strikta instruktioner att inte göra det. Nära som ögat att jag går förbi, får ögonkontakt, blinkar lite lätt...och fortsätter gå...

Jag låter bli det.
Men du hade varit värd det.

Britney shameless...

...har gjort det igen. Som den stjärna hon är.

På nya albumet Circus ligger spåret If you seek Amy. Om vi säger så här; jag grubblade ett par dagar på vad meningen egentligen var. Texten går: Love me, hate me, say what you want about me but all of the boys and all of the girls are begging to If you seek Amy.

Alla förstår ju att det här inte är gramatiskt korrekt. Vad fan är det människan menar???!!!

I ärlighetens namn är det ju låtskrivaren/na som är de verkliga genierna. Men utan Britney hade det inte blivit gjort.



Love me, hate me, say what you want about me, but all of the boys and all of the girls are begging to F-U-C-K-ME

Melrose Place

Man tackar sin lyckliga stjärna. För att man en än gång bjuds att följa med i intrigerna som äger rum på en flashig adress i LA. Jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka min kärlek, nej, min hysteriska besatthet. Den handling som tydligast speglar kärleken till Melrose är när jag och Lina skolkade från lektionerna på gymnasiet för att inte missa de mest spännande avsnitten.

Som t.ex. när Brooke spränger hela huset när hon inte kan få sin Billy. Som är kär i Allison. Som blir blind när allting sprängs.
Eller när Kimberly snor Jo's barn. Och sen börjar se en läskig man i spegeln som säger åt henne att lobotomera Peter... eller Michael, vem bryr sig, den ena räddar i alla fall den andra trots att dom är bittra fiender.
Eller när Sydney äääntligen hittar kärleken och dör sekunder efter att hon sagt "I do".....
And don't even get me started on Amanda....

Det här ligger dock en bit fram i tiden. Just nu är TV3 bara i startgroparna. Första sänsongen, då alla fortfarande är vänner och månar om varandra. Det är skrattretande när man vet hur det kommer att utveckla sig. Skrattretande och helt fantastiskt underbart.



Melrose Place är den bästa serien som någonsin har visats på TV.

10 ställen

10 ställen jag hellre skulle vara på just nu än på min arbetsplats:

1. Nedbäddad i min säng
2. Nedbäddad i M's säng
3.Nedbäddad i vilken som helst av hotellets sängar
4.På soffan
5.I princip vilken semesterort som helst. Till och med Thailand eller Turkiet skulle gå bra. (Just de, jag ogillar Thailand)
6.Hemma hos mamma och pappa
7.På ett spa
8. Spelandes blackjack i Las Vegas
9.Tillbakalutandes i en massagestol
10. På La Sombrita ätandes Patatas Fritas

Social kompentens a la mode

Idag hade jag ett så fantastiskt möte. Med en helt okänd människa. I vår hiss.

Det här är inte början på en erotisk novell.
Det här är början på historien om den mest socialt kompetenta människa jag någonsin har träffat.

Jag brukar anse mig själv besitta en relativt hög social kompetens. Men i jämförelse med den här killen är jag typ autistisk. Hiss-samtal är svåra balansgångar, det kan man inte förneka. Men i 45 sekunder (vilket var tiden det tog för honom att nå sin våning) fick han mig att skratta inte en gång men två. Det var helt jävla fascinerande.

Förutom att de allra flesta är väldigt trevliga och öppnar därren åt en låter vanliga samtal i vår hiss så här:
*...tystnad....tystnad......tystnad..... ..... .... tystnad, jaha, då var jag hemma.

* Va kallt/varmt/soligt/molningt/regningt vi har det. Hörde dock att det skulle bli bättre/sämre/kallare/varmare/stormigare

* -Jasså, du är väktare (dumt av mig att tro att jag skulle kunna gå ut till bilen utan att få en kommentar)
  - Ja, jo...det är jag.
  - Men just nu är du väl inte väktare?
  - Ehm...??! Ja, jo, eller joo.

Och den allra sämsta hisskonversationen som Jessica råkade ut för:
- Hej.
-Hej!
- Va brun och fin du är. Legat i Slottskogen hela dagen?

Killen på tredje våningen är ett geni. Jag anser mig lycklig om jag får åka hiss med honom igen.


"Bröllopsklänning"


                                                       

Men herregud! Titta på skapelsen!
It's mine, it was a catch and I'm in love.

Den är så söt. Jag kommer att vara så snygg. Om jag är snyggare än bruden får hon skylla sig själv för att hon inte har ansträngt sig. Det tror jag iofs att hon har. (Förlåt Lina!)



I love you my new prettiest thing!

Year of the positive spirit - 2009

Oh yes mina vänner. Jag vet inte om det är mörkret, kylan eller bara allmänt depp men nu är det slut med den här känslan. Jag hoppas och tror att anledningen till att man är lite låg så här års är för att det är mörkt och kallt. Speciellt svårt är det att hålla uppe modet och tron om att det någonsin kommer att bli ljus igen när man jobbar natt. Det är mörkt när jag kliver upp, det är mörkt när jag går och lägger mig, det är ljust i ett par timmar men då ligger minnsan jag och sover....

Men nu, NU är det dax för nya tag. Nytt år, ny lättsammare anda.

He e ba å kör!!


Polisen...

...är bra roliga. Dom brukar glida förbi min arbetsplats. Det känns ju onekligen tryckt och bra. Ibland kommer dom in och snackar lite skit. Oftast gör dom inte det. Då glider dom bara förbi, nästan graciöst, och vinkar. Nån gång har dom till och med flashat med blåljusen. Kul killar. Nu sist gled dom upp i civilbil. Då ställdes de hela i lite ny dager. Hade det inte varit för att en kollega på plats listade ut att det var dom hade jag ju fått ett frispel- eller rättare sagt: "blivit tvungen att vidta åtgärder". En helt vanlig bil, med tonade rutor, som åker förbi oroväckande sakta för att sen vinka och gasa härifrån....det är inte OK. Puckon.  Hur ska man veta? Nu har jag ju fått ett tränat öga...men hur ska man veta annars? Puckon,

Nyårskrönika

Årets bästa beslut: var att flytta till Göteborg. Med facit i hand så kan jag inte förstå att jag kunde låta mitt välmående ta     så mycket stryk i Umeå innan jag fick tummen ur. Jag + Göteborg = sant. Här har vi bl.a. lärt oss att när en dörr stängs öppnas ett fönster, man ska inte vara rädd för förändring och att man är sin egen lyckas smed. Klyschigt - ja visst. Sant - onekligen.

Årets ironi: Man kämpar tills den dagen man ger upp. 3 år höll jag på. Sen bestämde jag mig för att få lite distans (120 mil) och eventuellt öppna mitt sinne för lite nya infallsvinklar. Då passar universitetet på att överraska. Och psykologprogrammets varma famn öppnade sig som på beställning. Livet är bra ironiskt.

Årets semesterupplevelse: En helhelg på Skrea Strand i Falkenberg. SM i beachvolleyboll och bara överkroppar så det förslår. Jojo, man tackar! En annan het kandidat här är givetvis våran 2 veckors i Indien.

Årets kommentar: Hey Baby, vad har du på dig? Något menlös eftersom jag aldrig någonsin var tillräckligt pigg för att ha ett bra svar. Men den funkade ju onekligen. Visst baby?

Årets nykomling : Linn. En dag i maj skulle två tjejer ge sig in i en väldigt mansdominerad värld. Vi fann varandra redan första dagen och sen dess har vi hängt i för glatta livet.  

Årets nederlag: att jag, ofrivilligt som fan,började läsa Alex Schulmans blogg och nu är jag fast. Detta i kombination med att Leif GW Person la ner sin blogg strax efter att han öppnat den.

Årets befrielse: är att jag inte känner i närheten av lika mycket ångest som förra året. Inte ens där "vanligt" folk skulle ha ångest. Månne gjorde jag slut på ångestkontot under 2007?

Årets smakar-det-så-kostar-det: att vara "mellan jobb" I början av året kastade jag helt enkelt in handduken och valde att jobba mindre, vila mer. Sparkontot tömdes fortare än vad man hade kunnat ana. Ekonomin är sig fortfarande inte lik.

Årets bästa teaser: Lina-Maries bröllop. Det har pratats, peppats och planerats. Jag började leta festblåsa innan hon hade börjat leta bröllopsklännning. Men nu är vi äntligen i hamn...sista februari smäller det!

Årets ooops-I-did-it-again: under årets sista timmar tappar jag min mobil i marken för, vad som är uppenbart, sista gången. Nu har den gett upp mig, vår relation, och är helt död.

Årets återupptäckt: racketsport. Det började med squash, nu är vi hooked på badminton. Förjävla kul helt enkelt.


Johanna och Jessicas nyårssupé

Förrätt:
Avocadohalvor med tomat- och räkröra.


Huvudrätt:
Helstekt fetaostfylld fläskfilé med soltorkade tomater och råstekt potatis.


Efterrätt:
Daimglass.

Det vore ju fint om jag hade bilder att lägga in nu. Jag hänvisar till Jessicas blogg för sånna utsvävningar. Mysigt värre hade vi det i alla fall.

Akuten klockan 02.06 nyårsafton

Det är tomt här. Hur är det här möjligt? Vad har jag hamnat i för parallelt universum? Alltid, precis varje gång, jag har varit på akuten har det alltid varit fullt med folk. Väntan, oändlig väntan. Men nu, när man hade kunnat "önska" sig lite folk så är det tomt....

Det känns nästan obehagligt. Hela min världsbild raseras. Jag trodde att det alltid var fullt på akuten. Det intrycket har man ju fått genom åren. Inte på nyårsafton tydligen. Bra att veta.

Kommer du hit nu får du garanterat träffa läkare inom 15 minuter. Helt jävla mirakulöst. Vårdkön kan man inte stava till i detta parallela universum som inatt är akuten...