I tillägg till föregående inlägg

Min bankkvinna undrade om jag hade några frågor.
Jag sa helt sanningsenligt: "det enda jag kan fråga nånting på är på den informationen som du just har gett mig, jag har inte tillräckligt med kunskap för att fråga om nått annat"

Tänk att man måste veta saker för att veta vad man ska fråga om.
Tänk också så sjukt härligt det var att känna sig ung (tack vare min bristande kunskap) och samtidigt vuxen (eftersom jag sitter här och diskuterar mitt bolån).

25 år - den perfekta åldern?

Räntor!!??

Alltså, jag är den första att erkänna att det finns väldigt mycket jag inte vet. Fram tills helt nyligen visste jag ju inte skillnad på fast och rörlig ränta. Det fanns helt enkelt ingen anledning för mig att kunna det. Men nu finns det det - i allra högsta grad. Imorgon smäller det. Då ska jag ha bestämt mig hur jag vill ha mina lån upplagda. Det här är den ensamt största anledningen till att vuxenpoängen rasslar in när man köper bostad.

Spontant känner jag så här: det är svårt att spekulera långsiktigt när man inte har någon som helst förkunskap. Det är lockande att ta det som är billigast just nu. Men då kan det ju bli knivigt sen. Fast om man håller koll på det och binder innan smärttröskeln...eller...va?!


Party it up

Jonas spilde just ut en halv drink i mitt knä.
Det är sommar = barbent.
Knotan erbjöd sig att slicka upp hallonen från mitt lår...
Vad svarar man på det?

Göteborg 2:dra sommaren: Skärgården - check

   

    

När livet är som bäst...

...är det 25 grader varmt ute och inte ett moln i sikte.
...får man ligga ostört på en strand vid havet i goda vänners lag en hel dag.
...får man äntligen hämta sin nylagade dator.
...glömmer man nästan (bara nästan) bort att:

*skorna jag hade beställt var för små och måste skickas tillbaka (suck)
*jag inte lyckades sova nånting på dagen. Följden av det - vaken 24 timmar.
*att jag har haft huvudvärk hela dagen och nu även dras med ett par allergiska reaktioner mot pollen och gräs.

Men så kommer jag på att jag ska åka till Oslo och träffa Fia hela helgen. Och att när jag kommer hem därifrån så är jag en dag ifrån att vara lägenhetsägare.

Life is good after all.


Mitt ex och jag

Inatt slog jag ihjäl inte mer, inte mindre, än 2 timmar genom att prata med M. Vi pratade om allt möjligt. Om hur dålig SvenskMaffia är, hur dålig den svenska polisen är, hur vida det är ute eller fortfarande inne att blogga, vad man borde blogga om, om mer eller mindre kända journalister, om soldater i Afghanistan...

Han är en bra person. Han är ett bra ex. Synd att jag är ett så dåligt ex. Jag funderar på att förbättra den dåliga egenskapen. Lite oklart hur bara. Jag vill ju mest göra mig själv glad och nöjd... Just det- även på hans bekostnad. Jag tror att det ligger där i nånstans - förbättringen.

Vill ha, vill ha, vill ha

                    

NU, por favor! Eller senast imorgon...

Kungen

                                                      

Jag slog ner den. Kungen alltså. När vi spelade kubb idag. Det var inte begåvat...inte någonstans. Jag trodde jag var bättre än så.
Tydligen inte.
Jaha...om det var någon som inte förstod - jag slog ner den under spelets gång. När man absolut inte får slå ner den. Inte på slutet alltså.
Vi förlorade.
 

...lätt hela tiden.Please.

Ni vet uttrycket att klättra på väggarna...jag klättrar fan på väggarna inombords. Eller, det är ju få som faktiskt klättrar på vägarna, det är ju en beskrivning av en känsla. Men det är mer än att vara uttråkad, jag håller på att driva mig själv till vansinne. Det är som att jag väntar på nånting, väntar på att nått ska hända. Det är alltid nånting nytt att se framemot, att räkna ner eller längta till. Inte på ett positivt sätt dock. Jag planerar hela tiden för nånting. Det händelser som passerar, passerar utan reflektion. Jag ser ju alltid fram emot nått annat. Inte på ett positivt sätt - på ett stressat sätt. Som att jag vore för rädd för att leva nu...eller nej...att känna efter nu. Jag vill bort, fast jag vill ju inget hellre än att stann kvar. JAG. BLIR. GALEN.

Tidigare ikväll så pratade jag med en person som sa att: tänk va tråkigt det vore om livet vore lätt hela tiden.

Inte fan vet jag om det skulle vara så tråkigt alltså... 

Jag vill också få pengar för att göra strunt

Rubrik på GP's framsida idag: "Så undviker du sms-skador". En forskare talar om ergonomisk mobilhantering. Detta har han alltså fått pengar för att forska fram.
Jag känner jag blir trött.
Så undviker du sms-skador: sms:a mindre?

http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=113&a=501722

Färdiglagad och överraskning

ÄÄÄÄÄÄNTLIGEN! Imorgon ska pappa hämta min dator. Nu är den äntligen färdiglagad. Det har tagit längre tid än beräknat och jag har längtat. Längtat utan gränser efter my baby. Det var ju synd att krossa LCD-kristallerna (som att jag vet vad jag pratar om?). Det ska jag inte göra om igen. Gör om, gör rätt liksom. Den kommer på måndag, då ska jag stänga av telefonen och bara njuta av min röda älskling och allt den förvarar åt mig (läs: Alexander Skarsgård i serier och filmer) 

Några som gör jävligt rätt, jävligt ofta är min bank. Eftersom jag har mina bank- och försäkringsärenden hos samma folk (Länsförsäkringar) så älskar dom mig. Nu har jag även köpt lägenhet via dom. Dom älskar mig hämningslöst till ett värde av 355 kronor. Idag ringde dom med den goda nyheten att jag skulle få min första halvårspremie på hemförsäkringen gratis. Dom hade ju upptäckt att jag köpt lägehet hos dom och försäkrat den hos dom. Detta skulle tydligen belönas.

Länsförsäkringar, om ni läser detta, jag älskar er också!

Oooo inspiration

Igår var jag på IKEA. Jag skulle mest av allt kolla in ett matbord till mina excelenta stolar. Det matbordet jag hade sett ut på hemsidan var inte riktigt som jag hade tänkt mig men oj va inspirerad jag blev av att gå runt där. Nu är det bara 2 veckor kvar tills dess att det är riktigt riktigt officiellt. 2 veckor kvar innan jag äger min egen diskmaskin, tills jag får måla om bäst fan jag vill,vart jag vill, hur jag vill, när jag vill.  

Jag är sinnessjukt inspirerad och genomgår en övergripande personlighetsförändring. Aldrig tidigare har jag ens stannat en minut vid program som "Äntligen hemma" och "Room Service". Jag brydde mig helt enkelt inte. Men nu,nu tittar jag på missade avsnitt på TV4 Anytime typ och planerar att bygga nått. Jag prenuminerar på en inredningsblogg och surfar på random inredningssidor - och jag ska banne mig bygga nått.

Och ja Adde, vi kanske ska ta och renovera badrummen till hösten!!

Göteborg 2:dra sommaren: vädret

Nu har det regnat i ett dygn. Sen jag kom hit (2 veckor sen) har det varit fint väder i exakt 1 dag. Under tiden jag var i Umeå (3 månader) var det fint väder i Göteborg prick hela tiden. Det var typ ett skämt, allt jag fick höra var: "nu kan man gå i shorts", "här går folk i klänning", "jag sitter och solar på balkongen"... Vart är det där vädret nu? Inte är det då på TV4vadret.se.

Idag fick jag komma blöt till jobbet. Jag har väl inte tagit med mig regnjacka? Jag är under intrycket att det är sommar nu. 12 juni liksom - inte 12 november. Egentligen spelar det väl ingen roll vart i landet man är - det ska vara sol. Det är sommar. Kalendern säger att det är sommar. Min 25-års livserfarenhet säger att det borde vara sommar. SOMMAR!!! NU.

I övrigt så önskar jag att min dator blir färdiglagad riktigt snart. Helst till på...eh...imorgon?

Och så hoppas jag att någon klantig granne i huset där jag bor har oskyddat...sex...nej! Nätverk, såklart. Så att jag kan tjyvsurfa lite. Och ladda hem TrueBlood.

Och när jag ändå är igång så önskar jag mig ett par nya skor.

Så, nu vet ni det!

Girls night out

Igår lät jag Anna lura med mig på VIP-kväll på Mary Kay. Ett fan av sådana konsumptions-tvångs-tillfällen är jag inte. Men det fanns inget köptvång och det var bara härligt. Härligt - ett ord som tydligen överanvänds hos Mary Kay. Allt var så härligt, för kroppen, händerna, ögonen, ansiktet...

Innan tillställningen åt vi thai och efter gick vi till Manana och drack vin. Där sprang jag på en gamal Rickard. Lustigt eftersom ingen av oss är hemmahörande i Göteborg. Jag avslutade kvällen med att tvinga Anna att berätta om den bedårande historien om när hon var fem år och hennes föräldrar skulle gifta sig. Barn i den åldern är som bekant (?) egoister ut i fingerspetsarna och Anna trodde, under de förutsättningarna, naturligtvis att det var hela familjen som gifte sig. Hon skröt om det på dagis och blev gud-jävulen-förbannad när dom skuffade bort henne från fotograferingen. Det är en kanonhistoria.

Imorse  tog jag en morgonpromenad och åt frukost med M. Resultat: lite ångest, lite tårar, mycket rastlöshet. Seriöst. Ska det aldrig ta slut?

Skammen, glömskan

Men för helvete, igår gömde jag bort min pappas födelsedag. Mamma skrattade skadeglatt - det var inte roligt. Jag hade så otroligt jävla dåligt samvete att jag knappt kunde somna. Jag grattade ju visserligen, men inte förän efter att mamma hade påminnt mig och då hade jag dessutom pratat med pappa i telefon i minst 10 minuter utan att komma på det. Jag skäms. Det gör jag. Det är ju fullständigt otänkbart att vara en så här dålig dotter. Jag måste kompensera på nått lysande sätt. Typ få Bruce att komma hem och serenadera pappa...eller så...

Men vem glömmer bort sin pappas födelsedag? Det är ju vansinne. Helt enkelt inte okej. Inte okej alls.

               jag skäms ------>                 

                                                               

Mitt nya hem 1

Jag och min nya lägenhet ska bli bästisar. Det saknar några komponenter dock, t.ex. matplats. Därför dog jag ju extra mycket av glädje när jag såg att dom hade 50% på alla möbler på Duka. 

 

Fyra stolar som denna till matplatsen - check


Kategori: mina tvångsbeteenden

Jag tycker det är kul att observera tvångsbeteenden hos mig själv. Det kräver en viss självdistans. Idag kom jag på ett beteende som är så stakt att jag inte, ens när jag insåg det, med viljekraft kunde bryta det. Jag måste, verkligen absolut bara MÅSTE, kolla när vagnen går när jag kommer till en hållplats. Det spelar tydligen ingen roll om jag har planerat att åka, dvs. i princip vet hur lång tid det är kvar, eller om det är spontant. Man vet ju att vagnen kommer förr eller senare. Och man vet ju att, även om jag vet exakt hur många minuter det är kvar, så kommer den ju inte fortare. Men själva vetandet, det gör det lite lättare att vänta. Då kan jag mäta tiden i typ låtar jag hinner lyssna på, eller så...

Idag kom jag på det här, tänkte: skit i att kolla, den kommer när den kommer. Det gick inte. Det tvångsmässiga beteendet tog över. Jag gick och kollade. Jag gillar att veta, jag gillar att planera.

Göteborg 2:dra sommaren: femkamp

                                              
Ett par sånna här skaffade jag förra året. Inte popsnören alltså - kaninöron. När vi hade femkamp med jobbet. Det ska jag inte göra i år. Vem behöver 2 kaninöron liksom? Vem behöver egentligen ett par? I år går jag stenhårt in för att vinna. Speciellt mot J.B. Speciellt. Det är krig nu - "det är det alltid", som J.B nyss sa till mig i telefonen.

Gör om, gör rätt

Mitt nya bästa uttryck. Folk tycks slänga sig med det. Och jag kan nu, efter en tids selektiv perception, uttala mig om att det finns överallt. ALLA använder det. I tidningar, på bloggar, i radion..."gör om, gör rätt". Jag använde det på försök alldeles nyss när jag diskuterade med en kollega hurvida det var R.Söderling som var grym eller R.Nadal som eventuellt tappade lite fokus. Jag säger inte att det är på det ena eller andra sättet...."men Nadal - gör om, gör rätt".
HAHA HAHA, I love it!

Twitter, no thanks

Det här med att Twittra, vad är det om egentligen? En vän till mig började twittra bara för att inse att hennes liv var händelselöst, hon fick panik när  hon insåg att hon "hade ju absolut inget att skriva". En annan vän till mig twittrar som besatt. Dygnet runt, vad han än gör. Ibland blir jag orolig när jag börjar räkna efter. När det bara är typ 5 timmar mellan inläggen över hela dygnet...men det är ju hans problem. Som jag ser det så är det ju bara begränsande för privatlivet. Det blir ju inget av att komma med undanflykter till varför man inte kan umgås med en person och sen twittra om någon annan aktivitet. Det lämnar helt enkelt inget utrymme för att ljuga....det ska man ju visserligen inte göra. Men ibland kanske man behöver.

För att inte tala om stressen att alltid vara uppkopplad och aktiv. Hur kul är det att läsa att någon: äter, sover, kollar på TV, jobbar...nej man måste ju faktiskt vara lite vitsig...prestationsångest som ett brev på posten.

Och by the way; dom har slutat med skruvar på Chez. Det blir till att leta ny favoritrestaurang.