Life according to me

Nu är det sommarlov!!! I 2 dagar till!!! Jexina hämtar mig på flyget om 3 timmar. Sen blir det Göteborg för hela slanten hela sommaren. Det första jag ska göra är att ta Linn under armen och gå på Chezzan och äta skruvar. Det här är planerat sen i påskas så förväntningarna är höga. Det andra jag ska göra är att köpa årskort på Liseberg. Jag försöker att inte bli taggad på ett guldpass, men fan va sweet de vore! Åka hur mycket man vill precis när man vill...På torsdag är det femkamp, då ska jag premiäråka de nya attraktionerna. Imorgon blir det havet....om jag kan övertala M. Det borde inte bli ett så stort projekt.

Jag är taggad så in i helvete på sommar nu. tur att den är här....äntligen!

Vad sägs om det här:
i helgen är det brännbollsyran. Årets största happening i björkarnas stad. Det är en hejdundrande folkfest. Skaderisken är förvisso högre än under nån annan helg på hela året men, om man som jag, har tänkt ut det så satsat man bara på att njuta av sommar kick-offen. Då kollar man på brännboll och dricker öl och solar och hejar.

Vad sägs om det här:
Fredag eftermiddag, yranhelgens första dag - redovisning till kl 17.
Lördag dag, dagen då man bara ska ta sig en återställare, glida ner på ängarna och njuta av de duktiga, seriösa lagen - oundviklig tvätttid mellan 14-17. (Måste tvätta och packa för hela sommaren)
Söndag morgon, dagen efter dagarna före - flyger till Göteborg 10.30. Pjuh!

Det kommer bli en hård helg....och just de ja, mormor och morfar är på besök. Lysande tajming!

Jag kan knappt hålla tillbaka hur exalterad jag är. Jag inser att jag är morbid. Men det är fine by me. Jag tycker att det är häftigt att dom försöker råna. Jag tycker att det är häftigt med vapen. Jag tycker att det är häftigt med bilar som brinner. Jag tycker det är häftigt med maskerade poliser och framför allt tycker jag att det är häftigt med nationella insatsstyrkan.

Så här det även hänt i lilla Umeå. När jag pratade med M om det så hade han inte ens reflekterat över vart det var, för honom är det vardagsmat. Men för de allra flesta i lilla Umeå så är det ju årets nyhet. Jag känner mig helt överväldigad. Jag får nästan lust att ropa: ÄNTLIGEN!! Sånt här är ju onekligen spännande, det kan jag ju inte förneka. Kan nån? Svensk Maffia - nu även i Umeå.

Nä men hörrni, det är så himla sällan verkligheten lever upp till fantasin. Men min utbildning, just nu, den är grym. Jag älskar min utbildning, jag älskar min framtid. Jag älskar att prata med folk. Men här kommer den stora överraskningen: jag älskar tydligen även att lyssna på folk. Och dom tycks vilja prata med mig....
Jag ska bli psykolog när jag blir stor - jaa det ska jag!

Helvete så ambitiösa studerna på Umeå Universitet är. Jag är chockad - CHOCKAD!! Det är fan fullt på biblioteket, jag fick gå runt två varv innan jag hittade en plats. Har alla måndagsångest eller? Slutet av maj-ångest?

Själv har jag ingen ångest. Det är väl därför jag bloggar istället för att skriva rapport. Ska jag vara ärlig så lyssnar jag på  MNK också...well...tur att jag fick en plats tillslut.

...om det så är det sista jag gör!!!
Klockan är 22.57. Jag och Hanna sitter vid varsin dator, med varsitt glas vin framför oss och slänger ett öga på den otroligt välskapte A.Skarsgård. Vi har just kommit hem från grillning hos Stina. Det är fortfarande ljust ute. När vi kom hem till Hanna gjorde vi en snabb övning. Hon ställde sig och låste upp dörren, jag fortsatta ett par trappsteg upp och sa: ja men du, då ses vi imorgon... 
Om inte det här är fredagsmys, då vette fan.

Idag åt jag middag med pappa, hemma hos mamma och pappa. Det här är nått som inte har så stort nyhetsvärde. Inte eftersom jag bor där. Fast för tillfället uppehåller jag mig till stor del någon annanstans, fördelaktigen hos Hanna. In. Any. Case. Det bjöds pizza i ugn. Jag tyckte att pizzan såg misstänkt töör (lam) ut. Några ynka bitar champinjon, lite skinka. Jag hade så klart den goda smaken att klaga på min pizza när den ställdes fram - så tacksam är jag. Jag påpekade att det nog inte var så högt näringsvärde på pizzan varpå jag får till svar: skiva upp en banan och lägg på då. Banan liksom - nog för att man kan ha det på pizzan men ligger inte skinka, champinjoner, tomat, oliver lite närmare? Jag öppnade en burk champinjoner....bananpizza. Bläääk.

Idag  läste jag även en status på face om en kille som hade 3 dagar ledigt och skulle dra till Dubai. Han jobbar i och för sig i krokarna. Men vet ni vad jag funderade på att göra nu när jag är ledig i 3 dagar? Dra till Ö-vik. Livet ser bra olika ut...

Eftersom jag är lite hemlös fram till den 1/7 när jag som stolt ägare får tillgång till min nya lägenhet så luffar jag runt just nu. Det blir mest tid hos mamma och pappa. Men så blir det ett par nättar hos olika kompisar också. Nu senast så craschade jag hos Hanna i 3 nättar. Det var perfekt! Varje gång jag kom hem till henne så tänkte jag: "wow, om 3 månader så jag bara typ 5 trappsteg till så är jag hemma hos mig". Och varje gång jag for så låtsades jag att jag åkte hemifrån mig själv. För det är ju så det ska bli nu....fr.o.m slutet av sommaren. Jag tror jag ska passa på och låtsas lite till till helgen. Eller ikväll. Vänja sig att bo i det huset där man kommer att bo, det är inte många som får den chansen!

...if I loose my mind, I'm already cursed!
Japp, Norge är en drog.
"Vis de er noen i Norge som vill möte mig vid Gardemoen..."
Han är ju söt...men det är ju ingen som har beskyllt honom för att vara smart. Så fårman ju inte säga i internationell TV. Det kommer ju vara flera hundra tusen norska brudar på flygplatsen imorgon. Goding - hur tänkte du där?

Det visade ju sig även att han var född i Vitryssland. Hur vida detta var känt för alla grannröstande F.Y.R-länder är oklart. Men det har just denna gången inte så stor betydelse för han ägde faktiskt...den lilla norrmannen. 

"I'M IN LOVE WITH A FAIRYTALE EVEN THOUGH IT HURTS"

Satt ner med lite folk från klassen idag. Snygga-psykologkillen (the one and only) gick förbi och det drog igång verksamheten. Argument börjar flyga. Ord som "socker-pappa" och "arm-candy" florerar. Alexanders högsta önskan är tydligen att få vara Jessica Albas arm-candy. I love it. Det är kvalitetsmål det.

Snygga-psykologkillen är var så snygg att vi dog. Jag inser icke-värdet i det här uttalandet men när han slutar kommer det typ inte finnas nån mening med att gå till skolan. Så het är han. Som Zlatan.

Det sägs att Zlatan och Helena ska göra slut. Alexander tror tydligen inte på det, inte om det inte har stått i Gazzetto del Sport., eller vad den italienska sporttidningen nu heter. Dom publicerar tydligen bara sanna rykten - härlig motsättning men fine.

Nu har jag återgett ett av dagens samtal, det är skönt att veta vad man lägger ner tid på. Universitetet är ett krävande ställe. Eller? Arm-candy liksom...

Det här med social kompetens - jag gillar att iakta och bedömma andras förmåga till denna från Gud skänkta kompetens. Folk utan social kompetens är speciellt intressanta objekt i mina studier. Här kommer ett exempel från dagens iaktagelser.

Jag blev sittande över lunchen med en klass"kompis" som jag har känt mig lite tveksamt inställd till. Alla andra valde att ta egna initiativ så det blev bara vi vid ett bord. Han kör en lätt men ack så effektiv icebreaker: "jaha, hur trivs du nu när du har börjat komma in i plugget?" Jag sa ju som det var; att jag tyckte det kändes kul, var peppad och att det kom lägligt med plugg efterso jag var ganska less på att jobba innan jag flyttade från Göteborg. Till följd så undrade han så klart vad jag jobbade med. En vanlig konversation, det här går ju riktigt bra tänker jag. Jag berättade vad jag jobbade med varpå jag får till svar: "nej det är ju inget drömjobb direkt"

Jag tappade nästan fattningen. Vad hände där? Här fick jag ju verkligen alla mina tveksamheter kring människan besannade. Vaddå inget drömjobb? Sluta upp med att projicera dina förutfattade meningar på mina yrkesval! Vad trodde han - att någon tvingade mig att göra det jag gjorde i Götet. Well no one did! Jag valde själv och tycker ju faktiskt att det är riktigt roligt oftast!

För det här ska han aldrig förlåtas. Jag var tyst resten av lunchen. Han åt upp och gick. Nu har vi bara 4 år och 2 veckor kvar tillsammans.

Tid och tidsmätning är ju väldigt underligt. Det är det man fyller tiden med som avgör om den är betydelsefull eller inte - och därmed om den känns lång eller kort. Tiden alltså. Så här långt är säkert alla med. Men låt mig ge er ett exempel:

Jag har just avslutat ett förhållande. Det blev 6 månader långt. Greys Anatomy förde oss samman och höll oss ihop. Inte uteslutande så klart men allt började med Greys avsnitt 1&2 säsong 5. Säsong 5 är inte ännu avslutad, men det är vårt förhållande. Jag tyckte 6 månader var jättelång tid i förhållandetid räknat. Man skulle nästan kunna säga att jag var lite stolt. Men i TV-serietid så är det inte ens en hel säsong. Inte ens en hel säsong - det är ju ingenting.

Ingenting är så relativt som tid.
Dagens konstaterande.

Han gifte sig med henne. Även fast han vet att hon kommer att dö. Vi kunde inte ens överkomma 120 mil. Och jag vet att TV inte är verklighet. Men varför kan inte verkligheten vara lite mer som TV:n?

På TV så blir alltid fantasin verklighet. Händer det aldrig i verkligheten? Jag vill gärna tro att det är så.

Fast å andra sidan så ska hon ju dö. Hon på TV. Det är knappast hennes fantasi. Men det kommer ju ske. Well. Det där med fantasin kanske bara appliceras på kärlek.

Ojoj, idag har varit en galen dag. Jag kan ha gjort av med hiskeligt mycket pengar på ett impulsköp. Har jag gjort det ska jag skratta. Då ska jag bli granne med mina bästa kompisar. Jag ropar inte hej - absolut inte. I'm just saying. Om det visar sig att jag inte har gjort av med en massa pengar - då var det helt enkelt inte meant to be.

Men vem hade kunnat ana. Att jag, på en helt vanlig torsdag, skulle ägna hela dagen utanför min comfort zone. Jag har säkert gjort 5-6 saker idag som jag aldrig gjort förut. But who's counting? Vuxenpoängen bara rasslar in. Är det verkligen ingen som håller räkningen?

Nu ska jag trycka i mig mousakka som jag nyss svängt ihop. Ytterligare en sak som jag aldrig gjort förut: lagat mousakka. Vilken galen torsdag!

Jojo, var på gymmet idag igen. Det var även killen med hörlurarna. Hans kompis var med. Idag hade han förvisso lyft upp dom en bit ovanför örat. Ja jävlar.

Vi hade kommunikationsövningar på skolan idag. Jag ska vid ett tillfälle övertala en tjej som inte såg på TV alls att börja kolla på HeyBaberiba. Måste jag säga att det var frikkin omöjligt? Månne valde jag fel program att propsa på någon. Vad tar jag med mig från detta? Kommer en framtida klient och ber om att bli övetalad att se nått oviktigt på TV - då remiterar jag honom/henne till någon annan. Check.

...jag är kär i Christiano Ronaldo.
Jäääävlar vilken välskapt människa.



Jag tror att han är Guds gåva till mänskligheten. Och fotbollen. Men kanske mest till mig. Ibland tänker jag att jag skulle ta honom framför Zlatan. Men sen skäms jag. Zlatan är ju Zlatan.

Men Ronaldo - AHHHHHH

Just hemkommen från gymmet. Samtidigt som jag anlände dit så gjorde två killar det. Bara det att den ena killen gick med hörlurar genom hela deras pass. Varje gång jag såg dom - för dom var verkligen där tillsammans - så hade den ena pajasen sina hörlurar på sig. Varför? Tänkte han först gå dit själv, men hittade sin vän på vägen? Men i så fall, varför tog han inte av sig hörlurarna när han fick sällskap? Ville han kanske inte ha sällskap - bara det att "kompisen" inte fattade det? Var det hela en pik om en önskan att få vara ifred? I så fall säger man väl det?

Idag fick vi på skolan lära oss att man inte ska fråga varför. Det ger bara förklaringar - inte svar. Men VARFÖR i hela friden hade han hörlurarna på sig?

(Det var inte hörlurar som var ett hjälpmedel för hörsel. Jag vet vem han är, han är inte döv.)

Jag har lovat mig själv att inte ringa dig, inte igen. Du får ringa mig den här gången. Men du ringer ju aldrig. Det har gått 2 ½ dag. Hur lång tid kommer det att gå om inte jag ringer dig. Jag tror inte att jag är beredd att ta reda på det...tänk om det går en veckan? I min värld är det otänkbart, för mig är det otänkbart att inte prata med dig varje dag. Men här står vi nu, 2½ dag senare. Det kommer nog inte bli bättre än så här. Det är värdelöst. För jag saknar dig. Jättemycket.  

Farmor kom precis promenerande. Jag och mamma stod ute och dividerade om hur vida det faktiskt var varmt eller inte på altanen.
Jag blir glad när farmor kommer, tänker: nu finns det en anledning att koka kaffe.
Jag: Farmor, ska du ha en kopp kaffe?
Farmor: Men JA tack - jag är så satans bakis idag.

Människan är 70 år. (??)

Jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Jag vill inte var hemma.
Jag vill inte vara ute.
Jag vill inte vara själv.
Jag vill inte vara med någon annan.
Jag vill inte bli full.
Jag vill inte vara nykter.
Jag vill inte ligga i sängen en hel dag.
Jag vill inte kliva upp.

Ingenting känns bra. Fan, ingenting känns bra. Ingenting känns bra.
Nu ger jag det en vecka till, sen är det nog.
Du hör vad jag säger, nog!