Life according to me

Hela mitt liv går just nu ut på att knyta ihop säcken och bli klar med hemtentan. Det är mitt ändå mål. Synd bara att institutionen för sociologi är mina värsta fiender. Här har man minsan helt andra rutiner och regler än på institutionen för psykologi. Mitt hemvist. Min trygghet. Jag känner att jag är ute på djupt vatten och hal is i och med att dom nu tvingar oss att referera med fotnot (istället för det behagliga parantessystemet) och att det tydligen inte räcker med en hederlig referens utan den ska dessutom innehålla sidhänvisningar. Extra mekkigt.

Och just de, punka på cykeln i morse. Punka på min livlina. När jag cyklade ner för trottoarstenen utanför huset sprängdes däcket. Alltså - ingen vanlig punka. Byte av hela däcket. Tusen tack. Oklart vad jag gjort för att förtjäna det.

Nu håller jag på att svälta ihjäl och mitt lunchsällskap tycks spårlöst uppslukad av opponeringar och utvärderingar. Jag kan inte, får inte, lämna platserna jag har paxat. Lindellhallen är en djungel. Endast den starkaste får sitta...