Vaddå vi? För alla andra hade det här varit mitt problem - inte för min älskade Hanni. Då är det minsann vårat problem.

Strax efter detta samtalet var avslutat blev jag medbjuden på familjemiddag hos Adde. Jag blev djupt rörd. Faktiskt. På riktigt. Som att jag vore en i familjen...nästan. Det kändes otroligt fint.