Jantelagens Mekka VS America Idol
Utan att ljuga så har jag tyckt i ganska många år att det är en löjlig oskriven lag som borde försvinna. Därför uppskattar jag personligheter som Zlatan som kan bjuda på en saftig dos anti-jante....Men nu har jag kommit på varför den finns, alltid kommer att finnas och till och med bör förespråkas vid väl valda tillfällen. Anledningen: AMERICA IDOL. Jag har nu följt den säsong som visas på TV och avsnitt efter avsnitt så vill jag ju bara gå och gömma mig."Hur f-n tänker folk?" sitter jag och tänker, "varför har dom ingen självdistans."
Men så slår det mig att det är ju så klart för att dom inte har nån jantelag. I det stora landet i väst så är det ju helt OK för allt och alla att springa runt och höja sig själv till skyarna (även om det är oförtjänt). Det värsta är ju att ingen har vett nog att säga åt dom, därför att det vore ju opassande. Det verkligt opassande är att jag ska sitta och titta på dom och tycka att det är underhållning. Jag mår ju dåligt, jag får ångest, och jag skämms.
Som en vis människa en gång sa till mig. Dom som verkligen har talang är som allra mest ödmjuka. Dom behöver inte skryta eller hävda sig själv med ord. För att om man verkligen har talang så talar den för sig själv....
I love Zlatan
"...Sedan har man fått slippa att prata med er", säger han när dom frågar hur det kommer sig att han visar så mycket mer spelglädje nu.
Måste man inte tycka att det är lite roligt ändå... "Inte svara på frågor från Sportbladet". HAHA, så talar en man som har bestämt sig, som tjurar mest för sakens skull och är nått så otroligt envis och långsint. Jag skrattar. Inser på samma gång att det sticker i ögonen på de flesta jantelags jävlar. Men rock on!
Ett annat tecken på att han tycker att det suger att prata med svensk media är när han säger att det "absolut inte" har påverkat honom att få barn. Ganska stoneface om så verkligen är fallet. Är det någon som inbillar sig det eller?
Vänlighet a la mode
En kul grej som jag har upptäckt att folk ägnar sig åt är att när man är färdig med att lasta upp sina matvaror på bandet så lägger dom även upp den där lilla pinnen som det står "Nästa kund" på. Det började med att jag för typ 2 månader sen blev så himla chockad när en, för mig helt okänd individ, besvärade sig med denna vänliga gest. Eller va, för att vara precis så kritiskt tänkande som dom har lärt mig på universitetet att man måste vara, så kanske det var så att den här personen är ruskigt revirtänkande. Han/hon kanske verkligen ville markera att "här ska det minsan inte bli några missförstånd om vad som är ditt och vad som är mitt. Men det skiter jag i för jag tycker att det var en lätt, men ack så trevlig gest. Lite för att underlätta nån annans säkerligen precis lika stressiga vardag. Iaf så blev jag ju förvånad och tackade så mycket (så som sig bör). Sen gjorde jag så klart samma sak för personen bakom mig som tackade han/hon också.
Helt ärligt är det här nått nytt eller? Lite som "pay it forward". För sen jag började tänka på det här så gör jag ju så klart det varje gång. Och skulle jag mot förmodan missa en gång, gissa om jag erhåller en ordentlig dos med ångest då?! JA! Jag håller ju även så klart ögonen öppna för detta fenomen när jag är och handlar och folk gör så här lite åt höger och vänster. Mest hela tiden. Jag uppmanar er alla att prova. Folk bli glada, du blir glad om nån gör det med dig och det blir en positiv cirkel. Sånna hör man minsan inte om så ofta...=) Låt oss främja detta intressanta beteende!
Sen ska jag också passa på att skriva att det var tur att Lasse åkte ur Let's Dance. Det var fan inte rättvist eller schysst att han var kvar. Stackarn han ville ju inte. I början så var jag en av många som tyckte att det var roligt att titta på en ovillig, icke-dansant, någorlunda överviktig göteborgare som kämpade för att bara kunna räkna till åtta i takt. Men efter en ordentlig diksussion, på gränsen till utskällning, med min far så kom jag fram till att denna formen av komik inte är rolig. Nog för att jag i allra högsta grad tillhör den ironiska generationen och förespråkar alla former av ironi och satir. Men det blev lite för mycket när han till och med gick ut och bad om att få bli utröstad. Varför är det kul att titta på nån som lider. Jag är glad gör Lasses skull. Han ville ju inte, det tog ju bara (nämen se lite ironi smög sig in där också...) 3 veckor av bönande och bedjande innan vi fattade. Men nu Lasse är du fri. Gör nått roligt, nått som du vill göra! Du kämpade ändå bra! =)
Tillämpad ångest A, 20 p.
Alla har vi ångest nångång ibland, av olika anledningar. Detta påstående tror jag att dom flesta kan skriva under på, så även jag. Förutom detta kan jag nu mera, sen en tid tillbaka, även skriva under på att det för min egen del inte längre är en vana utan har blivit en jävla hobby att ha ångest. Helt ärligt talat, i förrgår hade jag så mycket ångest att jag började gråta. Igår hade jag så mycket ångest att jag knappt kunde kliva upp ur soffan, gå in i duschen, klä mig, sen var jag nära att gråta en skvätt till. Det är så mycket beslut som ska fattas, planer som ska smidas, planer som ska utföras, vardagshandlingar som vi inte får missa att utföra, beslut som ska fattas, åsikter att framföras och (inte att glömma) åsikter som ska respekteras och tas under konsideration.
Så här går det oftast till:
1) Önskan eller åsikt framförs
2) Önskan eller åsikten bli i bästa fall till ett åtagande, i värsta fall till ett krav.
3) Utförande av åtagande (krav) måste planeras
4) Ångest uppstår här för första gången när jag inser att jag inte har tid
5) Tankeverksamhet ägnas åt att komma på varför jag inte har tid
6) Mer ångest uppstår när jag inser att det är för att jag gärna ligger på soffan en timme på eftermiddagen efter att ha jobbat 5 timmar, klivit upp kl 6, ska jobba lite till på eftermiddag, dessutom inte glömm att plugga till Högskoleprovet. Och sen träna 1½ timme sent på kvällen. Den där timmen på soffan behövs om jag ska kunna slå en enda jävla passning senare på kvällen. ÅNGEST!!!!
7) Inga beslut fattas. Det görs eventuellt en eller två lösa tidsplaner över hur jag ska få livet att gå ihop.
8) Ångesten avtar inte eftersom jag inte har nån plan...
Ibland kan det gå en dag eller två utan nån större fara, men mina vänner. Här kommer det: tror ni inte att jag hittar på nått att ha ångest över??! Jojomensan! Igår när jag äntligen hade tagit mina jobbiga beslut och bestämt mig för att skjuta resten över till morgondagen (jag gjorde några listor som jag kunde pricka av) och hade varit ångestfri i säkert 4-5 timmar. Då satt jag i bilen på väg hem och kom att tänka på vad en bil kostar. Hur många färger det finns, modeller, finnesser...hur mycket det kostar. Då fick jag lite ångest, för hur i helvete ska jag ha råd med en stor fin bil som jag kan skjutsa runt mina ungar i när jag är vuxen? Lån på banken såger ni, men fy helvete vilket ansvar....
Jag har till och med erhållit kunskap som ger mig möjlighet att förutse ångesten och därigenom motarbeta den. Tex så vet jag att jag får ångest om jag inte åker och tränar en del dagar (om det är en sån dag) så jag åker och tränar. Jag kommer att få ångest om jag trycker i mig en påse godis från Godishuset en helt vanlig tisdag. Slutar äta godis...Micket bra. Ingen mer ångest. Jag vet att om jag ser till att skriva upp saker i min kalender så blir det inga otrevliga överraskningar och jag behöver inte känna mig överväldigad av stress. Jag känner mig bra på att planera = ingen ångest....yyyeeaayy!
Men som sagt, det är ju nu mera en hobby. En känsla som om den avviker så kanske jag får ångest för att jag har allt under kontroll, mest bara för att det är en så välbekant känsla och det är ju skönt. NOT!!!
Quick recap:
Beslut =ångest
Planering = ångest
Inget beslut = ångest
Ingen planering =ångest
Slutsats:
Jag gillar nog att ha ångest. Fast bara till en viss gräns.
Mål för veckan:
Känn lugnet, sluta känna ångest. Säg nej när det behövs. Ta inte på dig för mycket ansvar.
Keep in mind:
Det mesta löser sig ju, eller vet du, allting kmmer att lösa sig!!
O´leary's + Martin Timell = sant
Annars var det en glassig utgång igår. Inte så tokmycket folk men ändå så himla mycket värt folk. Inom loppet av typ 1 timme från det jag kom in så hade jag träffat alla jag förväntade mig att träffa. Plus några till, Pite-Daniel tex. En sån individ som man springer på när man allra minst anar det. Det började för typ 5 år sen på Kos. Typ fyra dagar innan jag flyttade hem från Oslo så var vi på samma fest "jaha bor du också här..." Senast sprang vi på varandra i Tyskland i somras. 65 000 svenska fans som ska in på Olympia Stadion i Berlin. VAD ÄR ODDSEN??!!! Jag kan tycka att det är läskigt, men som tur är så är det alltid lika trelvigt! =)
Sista matchen för säsongen igår. Vi avslutade med buller och bong genom att vinna (stort) mot IKSU ungdom. Så vansinnigt viktigt och roligt. Alla kämpade för alla och det värmer bra i hjärtat en sån gång. Innebandy är verkligen det bästa jag vet. Alla i laget som läser det här: STANNA ETT ÅR TILL!!! Jag kan inte leva utan er!! (Kanske inte med er heller....om ni inte är snälla) =) Ersboda kicks ass iaf, för mer info: www.ersbodask.nu.
YEAH!!!!