Life according to me

Kommer nyss från en två timmar lång Schyffert-show fylld av självinsikt, ironiserande av nämnda självinsikt, tänkeställare om självinsikten och allvars-dörren. Det är onekligen så att Schyffert har jobbat en del med sig själv och hur han väljer att framställa sig själv...eller hur han väljer (PUNKT). Hur det är dax att våga välja allvars-dörren.

Jag vet inte...Henrik Schyffert och hans polare är uteslutande dom som har skapat mig. Eller som pappa (50+) väljer att uttrycka det: skadat mig. Jag tillhör ju tveklöst den ironiska generationen. Mitt första möte med humor var Killing-gänget. Hur hade jag någonsin kunnat bli någon annan än den jag är. Jag skrattar mest åt Chandler i Vänner. Det är ju endast Killing-gängets förtjänst. Ironi har skapat mig; jag livnär min egen humor på ironi...och på senare tid bitterhet. Courtesy of Magnus Betnér. Ironi är den enda humorform jag förstår och kan tillgodogöra mig.

Men nu ska man plötsligt börja reflektera och ta allvars-dörren. Nej du tack....jag skyller på att jag är för ung. Jag vägrar. Och mitt i all vägran så sörjer jag att Schyffert väljer att lägga ner sin blogg. Ljuset i min vardag. För Guds skull människa - FORTSÄTT!!!

Fia - jag är en idiot. Du är den enda som är så taggad på nånting att du väljer att betala min Open-biljett. Det är sann egoism - inget hymmande här inte. Det är taget. Även om jag väljer att tro att du gör det för min skull...lite grann. Jag glömde dig igår, jag är ju inte bättre än nån annan. Men det var roligt ikväll. Kanske om jag köper en tysktillverkad maskin som ger ifrån sig outhärdliga ljud de gånger (om det nånsin händer igen) jag glömmer dig....Vad tror du? Stop-o-Glöm: JA?! ;-)

Och nu är jag faktiskt inte ett dugg ironisk....eller. Har jag jeans på mig?!

Jag har en massa vänner som jag gillar. Och som jag kommer sakna något enormt när jag flyttar till Götet. Ikväll har jag haft födelsedagsfika....JA igen. Jag firar i minst tre dagar, inget annat är gott nog =) Men mitt lilla gäng är iaf fantastiska och roliga, fantastiskt roliga.
En som inte tror på sjukgymnastik -  ett år in på sjukgymnastutbildningen, kanske ska hon läsa nått annat till hösten?
En som vill få mer ragg men kommer på födelsedagsfika i sin mammas sovstrumpor och pyjamas byxor. Det är ju skönt att jag inte känner så många heta killar att bjuda på mina födelsedagsfikan.
Men två godningar känner jag iaf - fast dom roar sig hellre med den enas nya IPhone än fikar.
En pluggar stenhårt till högskoleprovet för att kunna bli läkare, bara för att upptäcka att CSN inte tänker sponsra det eventet och att Umeå Universitet ska sluta ta in studenter på HP. SYND!
En spenderar mer tid en vad som kan anses som sunt framför Apberget och kan därför upplysa oss andra om folks bröst och moderkakor. Tack för det!!
En glömmer bort att gratta mig på min riktigt födelsedag- man får kanske vara tacksam att hon kom ikväll. HAHAHA, men hon ska inte tro att jag glömmer....;)

Pojkar och flickor ni är så fina. Jag gillar er MYCKET och kommer ju sakna er ändå mer.

Idag ska jag fira med norrländska familjen. Pappa är och köper tårta, jag ska baka choclate chunk (observera; inte chip) cookies. Jag tackar Kakan för båda dom tipsen =) Om det inte räcker finns det Daim-glass också. Det tycker jag att vi kan ge till barnen. Oväntade kusiner från Danmark kommer också. Jag har aldrig träffat dom, det ska ju bli vansinnigt roligt.

Jag gick en morgonpromenad i morse, så att förbränningen verkligen ska vara på topp. Jag ska smaska i mig mängder.

Jag brukar glida runt på en räkmacka. Allt tycks alltid lösa sig så himla lätt och smidigt. På slutet har det inte riktigt varit så. Det gör mig förbannad, trött och ledsen.

Men idag är det födelsedag och kanske...kanske vänder det. Man kan ju hoppas.

Igår var jag på "lång-fredags-fest". Det är den nya påsktraditionen i vår familj. Moster-Pia bjuder upp till dans och "vill aldrig bli gammal". Denna tradition grundades förra året då det barnkade i väg med singstar och öl till samhällets underåriga. I år fanns det inga underåriga och morsfars anslöt vid 01. Stabilt inslag. Det blev tequila och dans hela natten på KC. Inte lika vilt som förra året men kanske lika bra det. HAHA, det spårade ju lite lätt förra året...

Idag var det 40-årsfest. Jag är lite sur för min dag blev ju negligerad. Men jag bjuder, en gång...bara i år. Det var iaf en bra och rolig fest, Monkan min "G-moster" var en en-mannsshow och bjöd på många skratt. Det gillas.

Världen är så liten att jag får klaustrofobi. Litterally. Eller är det bara Umeå. En del hävdar att en stad blir lite om man har bott där länge, oavsett hur stor den var från början. Eftersom jag bott hela mitt "vuxna" liv i Umeå så är det ju skrämmande litet nu. Helt osannolika sammanträffanden dagarna i ända. Ju mer man pratar med folk dessto obehagligare blir det. Någons brorsson är beachspelare som nu bor i Uppsala, någons rumskompis är egentligen en bortglömd barndomskompis, folk känner varandra åt höger och vänster. Me no like....

Enda lösningen måste ju vara att sluta interagera med folk. Låter det som en bra idé?

Lägenheten ser ut som en krigszon. Imorgon bär det av. Kommer att sakna...kravlöst häng och fika på universitetet...IKSU....innebandy.

Lina-Marie har introducerat en ny lek i mitt liv. Hon och Magdalena uppmärksammar roliga situationer i sin vardag och pratar om det, eller gör om lite, så att situationen blir som i en sitcom. Det här är så oerhört roligt...men f mig tycks det bara fundera när jag är med Lina och Maggan. Jag reflekterar inte över det i min egen vardag, utom när dom är med i den. Jag ska jobba hårdare på det här. Det är en sjukt rolig idé...undrar bara om den är beroende av att man har en kompis som kan vara med och stötta upp det roliga.

I övrigt är det mest rensa, packa, fundera, rensa ut lite till, fundera på vad som kan stanna i Umeå....packa. Ge mig fler lådor!!

JAG SKA FLYTTA TILL GÖTEBORG!!!
Ja det ska jag. Snart. Efter högskoleprovet. Första lastet kanske går innan påsk dock. SJUKT. Ett nytt liv, i en ny lägenhet, i en ny stad. Nytt jobb....inte inom vården. I'm lovin it. Take me there....now....I donät wanna wait!!

Så där är hemligheten, mitt semi-hemliga projekt. Inget projekt längre, nu är allt styrt och klart.
Nu öppnar jag en ny blogg i flyttens ära...banne mig jag döper den till Johanna goes west. Hitta den, läs den, njut! 

Jag är på stan. Har jobbat sen kl 7. Nu är kl 16. Ska jag gå ett ärende eller två eller ska jag skjuta på det till imorgon? Jag vill skjuta....

The plot thickens. Pratar så klart om mitt semi-hemliga projekt. Som typ inte är ett dygg hemligt längre. Idag efter kl 19 kan allt vara på plats. Då ska jag officiellt avslöja allt. Men tills dess är tre av fyra hinder omhändertagna. Kan alla hålla tummarna att det fjärde löser sig kl 19 idag...bra, tack, gör det nu.

Latte med havremjölk tar sig. Om man inte förväntar sig att få dricka god latte utan god havrelatte går det riktigt fint. Särskillt med vanilj i. Extra gott smakar det eftersom jag egentligen inte har råd att dricka den.

Nu rullar jag, kanske ärenden, troligen inte.

Jag sitter vi middagsbordet och för ett resonemang med mamma om att det är konstigt att man får mer presenter på jul än när man fyller år. Med en annalkande födelsedag så kände jag behovet av att få framföra mina åsikter angående hur konstigt det är att folk känner ett behov av att ge mer på jul än när det ska firas individer. Det hela skulle ju så klart botna i att jag vill ha mycket paket om 3 veckor när jag fyller år. Jag avslutar hela resonemanget med att säga: "varför väljer inte folk att ge mer när man ska fira en individ man känner än när man ska fira nån gamal gubbe enligt sägen??"

Jessica tittar upp från sin mobil som hon helt sonika väljer att dola med under middagen och säger: " VA?! Pratar vi om påsken nu eller?"

Hallå häng med! Och ge mig ordentligt med presenter nu! 3 veckor kvar!!