Tomten är far till alla barnen
Jag lider av grav platkoma.
Hälften av paketen är öppnade. Grym idé att öppna hälften, sen äta, sen öppna igen. Nu håller sig nämligen alla vakna istället för att däcka efter ett 2 timmars julbord.
Nu är det dock dags igen. Mamma står och gormar. Det är jag som är paketutdelare i år. Jag går och drar på mig tomtekepsen....
Den 17 december...
...en dag efter sista dagen för att skicka julkort kommer en man in till kundtjänst på Coop i Umeå.
"Hej, har ni julfrimärken?"
"Nej, dom är slut. Och det är dom nog överallt eftersom det var sista dagen igår för julkort"
"Men vad säger du? Jag trodde det var idag! Och jag som trodde vi var ute i tid för en gångs skull."
Är man ute i god tid om man är ute i vad man tror är sista dagen? VA?!
Life's so fucking good
...when you deserve it!
Idag: julmarknad med Jessica och Linn. Sjukt mysigt och viktigt att ta beslutet att gå dit när det var ljust. Inte lika mysigt men HEY, inte alls så mycket folk.
Ikväll: barhopping gbg-style. Jag ÄLSKAR Göteborg. Förfesten började 20.30. Utgången började 00.30. Utgången avslutades med kommentaren: "kom nu, man ska gå när det är som roligast kl 03.47.
Jag älskar att vara ledig.
Jag älskar Göteborg.
Det känns som att jag aldrig åkte härifrån.
JULLOV!!!!
Nej, bloggen är inte nedlagd. Mitt liv har bara varit lite on hold. Men nu är det tillbaka. Eftersom JULLOVET infann sig för exakt 6 minuter sedan! Jiiihoooo!!! Jag ska vara så hysteriskt ledig. Imorgonbitti (i ottan) bär det iväg till Göteborg. Det är nämligen så man måste göra, åka bort, annars går det inte att vara ledig. Det är ju ett hemskt konstaterande, men så är det. Hemma pluggar man eller jobbar. Borta vilar man...och lever. Ser fram emot en helg med tapas, jul på Liseberg, utgång på Avenyn, träning, mys, julbak, bio, bakismat på Max....JA JA JAAA!
Nu ska jag fira jullovet med en köpeslunch (studentlyx) med Kakan på Universum. Yum!
Dreams are coming true
Vi i klassen har varit ute på högstadieskola och gymnasium och utfört olika uppdrag i 6 dagar. Jag har, från dag ett, tjatat om köttfärssås och spaghetti som var min favoritmat när jag gick i skolan. I desperation hade jag nästan bestämt mig för att bryta mig in på Bräntbergsskolan där vi var HELA förra veckan utan att få spaghetti. Dom ska äta det imorgon enligt matsedeln. Men så idag kommer jag till Dragonskolan och möts av pillemariska klasskamrater som tittar på mig med luriga ögon. "Gissa vad det är för mat idag?"
SPAGHETTI OCH KÖTTFÄRSSÅS!!!!!
Jag tog om och åt 2 rejäla hockeykille-portioner. Nöjd.
En annan sak som blev mig varse idag är att jag fortfarande är kär i min gamla psykologilärare. Ja jävlar. Hade just berättat om honom för mina kalssisar innan vi gled till personlarummet för en kaffe. Och in glider även han. Sjukt kul. I like!
You are my sunshine!
Låt oss analysera Pirates of the Carribean till hemtentan. Det blir nog storslaget. Men FÖRST ska jag ta vara på solskenet. Det har sagts mig att från den 1-18 november var det inte mer än 4 timmars sol i Umeå. Nått form av bottenrekord från -88. Konstigt att man känt sig som en zombie. Nu är det sol ute. Då får faktiskt hemtentan stå åt sidan en timme eller två.
Dräng?!
Jag lyssnade på Krister i P3 idag när jag var ute och körde bil. Då pratade dom med en kille som jobbade som dräng. Jag höll på att köra av vägen. En dräng för mig det är en snusande halvsmutsig men ändock trevlig lurk som driver omkring på gården och säger: "du och jag Emil..."
Jag visste inte att man kunde jobba som dräng längre. I alla fall inte att yrket som sådant benämndes "dräng". En städerska eller en au-pair är ju inte en piga. Eller, justering, det är ju precis det dom är. Fast det kallas ju inte piga längre. Men dräng minnsan...
Hade jag vetat det...
Sunday bloody sunday
Idag hade jag först planerat in att skriva hemtenta. Sen insåg jag att detta var min första helt lediga dag, utan en enda markering i almanackan på hela veckan. Då bestämde jag mig för att låta det vara så. Jag sov tills jag vaknade, sen somnade jag om och sov lite till. So far so good. Helt gudomligt skönt. Sen Låg jag på soffan, åt frukost och kollade på Melrose Place. Detta tog sammanlagt 2 timmar. Efter det passade jag på att njuta av tillgången till bil. Jag är ju verkligen helt oförmögen att bara vara stilla - nått vettigt måste man ju få ut av dagen - det är ju inte som att jag har tid att skjuta på nånting överhuvudtaget. Handlade och åkte hem till morsfars för att skriva ut lite skolgrejer. Jaha, här börjar dagen slinta lite. Varför skulle jag göra det? Är jag verkligen helt och fullständigt oförmögen att ta det lugnt?
Innan jag åkte från mamma och pappa hade jag hunnit få ångest över arbetsbelastningen i skolan - jag känner mig efter trots mina 13-timmarsdagar. OCH, och här kommer dagens low point, jag hade fått en parkeringsbot. VA FAN?! Tur att jag tog på mig att jobba ett extra pass nästa helg. Pengarna kommer bara gå till bolaget alltså. Fuck me.
Nu, från och med att detta inlägg är klart ska jag käka godis, kladdkaka, pizza och ostbågar tills jag spricker. Och ligga jävligt stilla. Och inte tänka på nått utom att vila.
"Du behöver inte bara en mobil..."
"...du behöver en mobil som förstår dig".
HTC. Är ni dumma i huvudet? Nog förstår jag att det är viktigt att kunna stå sig mot satans eget påfund IPhonen men en mobil som förstår mig? Troligt. Eller så här: ett dött tingest som förstår mig? Hur. Ska. Det. Gå. Till?
Jag känner jag blir trött på jävligt dåliga reklamer.
En som däremot är rätt fyndig är Samsungs "det är fint att peka". Här har man ju fiffat till det. Men HTC, jag har av oberoende källor fått höra att ni är ett satans påfund värre än IPhonen. Att ägare av era mobiler snöar in mer än IPhoneägare och deras obsessive compulsive-touchbeteende. Apps är ju verkligen funktionen som uppfanns när Gud tittade åt andra hållet.
Jag skulle egentligen blogga om nått helt annat. Men när man får förhöjt blodtryck av ett reklaminslag - då får allt annat stå åt sidan. Skönt också att jag fick in en känga på IPhone. Det har alltid ett högre syfte. Adjö
Fars dag - 09
Idag är det Fars dag och jag och Jessica bjöd mamma och pappa på bio. Det var min idé. Så JA, jag gav bort nått som jag själv ville ha eller ville få ta del av. Vi såg Michael Jackson-filmen. Det var kärlek och BARA kärlek från min sida filmen igenom. Jag var helt enkelt okapabel till att vara kritisk. Den där jävla showen hade blivit nått utöver det vanliga. Som mamma sa i bilen på vägen hem: "om man hade sett det här som en konsertvideo efter showerna hade man ju aldrig förlåtit sig själv för att man inte åkte och såg det live"
Han var helt enkelt fantastisk och jag hade tårar i ögonen flera gånger - av varierade skäl. Oftast för att jag tycker att hans historia är så sorglig.
Efter filmen åkte vi hem och grillade. Just det - GRILLADE! Ha! Höst kan slänga sig i väggen, inget kan stoppa oss. Pappa var så här nöjd:
Spikmatta
Jag är verkligen inte den som förnekar placebo-effekten. Det spelar som inte så stor roll om spikmattans effekter inte kan bevisas vetenskapligt. Om folk tror att dom mår bättre av att ligga på den, så till den milda grad att dom faktiskt känner sig bättre (än vilken åkomma det må röra) så är det är resultat så sant som något.
Synd bara att det är ljug.
Eftersom jag är av den åsikten ovan och var sjukt peppad på eventuella effekter så hoppade jag ju gladeliga upp på en sån där matta när jag fick chansen här i veckan.
Slutade med att jag sov jättedåligt den natten och var stel i nacken och ryggen dagen efter. Lite motsatt effekt kan sägas.
Störigt?
PEPP
Idag släntrade jag iväg på Psykologernas Efter Plugg Pub. Det är sjukt konstigt att bli lite småfull innan kl 18 typ. Jag ägnade en stor del av de två timmarna jag var där att övertala Caroline Jönsson att ta med mig på fotbollsgalan så att jag kunde träffa Zlatan. Jag tror att hon tycker att jag är lite underlig. Jag sa att jag var kär i Zlatan. Hon tittade på mig med moderlig blick och sa: "du och några till..."
Sen frågade jag om hon hade Zlatan nummer. Då svarade någon annan snabbtänkt jävel vid bordet: "som att hon skulle säga det dig"
Hemtenta - slemtenta
Nu har jag haft en vecka på mig att skriva tentan. Konstigt hur det finns så mycket annat i livet som är så mycket roligare. Den ska vara inne om 2 timmar. Jag är precis klar...med god marginal alltså. Just nu känner jag mig rätt nöjd i min eviga strävan att lura systemet och genomskåda akademin. Det höll ju på förra tentan, man förutsätter att det gör det även denna gång.
CHECK!
Kära DHL
Kära DHL!
Jag vet att ni har varit här. Ni har pratat med mina grannar. Ni har ett paket till mig. Jag tror att det är en kjol ni försöker leverera till mig. Jag var inte hemma men ni sa att ni skulle lämna en lapp. Men jag har inte fått nån lapp.
Varför lämnade ni inte bara paketet till mina grannar? Idag har jag suttit hemma och väntat på ert bud hela dagen. Men han/hon har inte kommit förbi. Nu måste jag ringa er. Eftersom ni inte lämnade någon lapp. Mekkeli mekk mekk...mekk mekk.
Jag vill gärna ha kjolen på lördag.
Kom hit med kjolen, DHL
Värdig publik
Idag var jag på innebandy. Skulle se Ersboda SK-IKSU Ungdom. Vilken match jag såg är dock jävligt oklart. Sjukt peppad var jag hur som helst, kom till och med en halvtimme innan matchstart. Det berodde i och för sig mest på en misskommunikation mellan mig och morsan. Redan här borde man kunna ifrågasätta min närvaro. Eller vi säger så här...efter detta gick det bara utför. Under, i princip, hela andra perioden och fram till minut 16 i tredje trodde jag att IKSU ledde med två mål. Jag kommenterade rent av deras press som onödig när man ledde med 2 mål. Bara det att det var ju Ersboda som var upp två mål, inte IKSU. Och inte fan var det nån som rättade mig heller...
Sånna här gånger kan man ju faktiskt lika gärna stanna hemma. Den här matchen har ju liksom aldrig spelats, inte de matchen jag såg iaf...
Hur man vet att ens vänner är ens vänner
Igår pratade jag med Hanna om min inflyttningsfest. Förklarade lite kring det där drink-knytkalas-bordet. Varpå Hanna tittar på mig och säger: "då har vi ett uppdrag - is".
Vaddå vi? För alla andra hade det här varit mitt problem - inte för min älskade Hanni. Då är det minsann vårat problem.
Strax efter detta samtalet var avslutat blev jag medbjuden på familjemiddag hos Adde. Jag blev djupt rörd. Faktiskt. På riktigt. Som att jag vore en i familjen...nästan. Det kändes otroligt fint.
Jag är inte bitter...
...men jag blir det när jag tar ledigt från jobbet i två timmar för att spela innebandy. Kliver in på planen, slår 2 (varken mer eller mindre) passningar, håller igång fötterna genom att småhoppa lite och landar på en boll. Foten paj - jag hör, inombords, hur nånting går sönder, det liksom trasas sönder, tänjs ut.
Imorgon kommer jag inte heller kunna jobba. Den här skadan har alltså resulterat i: 0 spelade miuter. Typ 700 kronor minus på lönekontot. Smärta. Smärta och lite pill-popping i form av Voltaren och Ipren.
Big ass bitch.
Övertalning - the only way I know how
Jag kan inte, vill inte, VILL INTE, åka till universitetet och läsa en bok som, av flera oberoende källor, sägs vara helt överjävla tråkig. Hur kul känns det? Oöverkomligt, så känns det, ska jag be om att få upplysa om. Jag trodde jag skulle kunna sitta i soffan och läsa den men NEJ, den lille jäveln är slutsåld precis överallt.
Åkerbloms: "...nej den har vi inte inne. Och den är även slut hos vår försäljare. Den är nog på väg ur sortimentet. Den är ju ändå 10 år gammal"
Jo, eller 40. Jag försöker övertala mig själv med lite godis. KUK. Glöm de förra inlägget - jag har ingen karraktär. Även om jag tror det.
Utvärdering
I en vecka har jag nu varit normal. Så normal som jag kan vara.
Projekt get-fit-or-die-trying avslutades förra helgen och här kommer en liten utvärdering.
Det gick nästan oförskämt bra...första dagen.
Andra dagen hade jag bara ont i huvudet av koffeinbristen.
Tredje dagen sa jag åt min seminariegrupp att jag minsan inte tänkte diskutera ett ord till och att det var den dummaste diskussionen jag nånsin haft.
Sen började jag ersätta kaffe med te - då kändes allt mirakulöst nog lite lättare.
Men då tog sockerbegäret vid.Det gick dock ganska bra att tänka bort. Tricket är även att aldrig bli hungrig. det var sjukt tydligt att det var när jag var hungrig som jag var sugen på godis.
Det var tur att jag hade lagt in 2 alkohol klausuler och en pizzaklausul. Dom dagarna kändes livet oerhört lyxigt.
Resultatet är att jag inte längre har ett kaffebegär. Jag kan vara sugen med det är i så fall för att det är gott. mest är jag sugen på latte med vanilj. Det känns alltid sjukt bra att besmästa kroppen med hjärnan. Jag älskar att bestämma över mig själv. Det blir bara godis på helger och det går bra. Förra veckan åt jag godis på söndagen sen hade jag påsen stående i skåpet tills på lördagen. Sjuuukt disciplinerat! En vinst om något!