En schysst dag/ en rejäl hämnd
Nu ska jag springa hem och packa min bröllopsväska. Det är inte jag som ska gifta mig men jag är typ så uppspelt och förväntansfull. På fredagmorgon bär det av. I ottan. Till Luleå. Hemtrakter...nästan.
Senare ska jag smaska i mig pizza på Pizza Hut. En rejäl hämnd för att jag inte fick äta nån bakis-pizza i söndags. En rejäl hämnd!
Livet från den ljusa sidan
Först och främst så hade både Jessica och Malin planerat riktiga överraskningar, jag menar, överraskningar som jag inte hade nån aning om. Även om dessa inte blev av så kändes det förträffligt fint i hjärtat att dom hade ansträngt sig så.
Av mina kära kollegor fick jag precis vad jag hade önskat mig och det värmde att så många ville komma och förgylla min kväll. För förgylla gjorde dom. Med Uffe-taxi, mitt livs taxiresa. Tveklöst något av det sjukaste och roligaste jag varit med om. Jag ska inte avslöja för mycket. Men nästa gång det kommer besök från Umeå - då mina vänner -blir de Uffe-taxi för hela slanten. Oslagbart!
Min mobil som jag hämtade ut på fredagen är så tjusig. Och bra. Jag och Jessica har lekt med den hela helgen, gett den den kärlek den förtjänar. Eftersom den är grå och röd istället för mörkblå.
Maten på Manana var, som alltid, smaskig värre. Jag upptäckte att det fanns lägenheter i samma hus som restaurangen. Där vill jag bo.
Höga förväntningar...
...ska man ju som bekant inte ha.
Inför denna helgen hade jag dock rätt så höga förväntningar. Firandet stod inför tröskeln och borden var bokade. Champangen var kyld, golven damsugade.
Fredagkväll: bestämmer mig för att köpa hem Thai-mat. Är galet sugen på kyckling med ingefära och när det inte finns på menyn får jag thai-killarna att göra det "special for me". Det här ska senare visa sig vara ett stort misstag.
Jag hämtar ut min nya mobil som till min stora glädje är grå/röd och inte mörkblå som jag trodde. Så här långt är ju den här helgen fulländade. Kunde väl inte få en bättre start.
Natten till lördag: jag vaknar och mår illa som jag inte har gjort sen jag blev magsjuk i Thailand för 2 år sen (ironi?). Behöver helt klart spy men det kommer inget. Lägger ig i soffan i väntan på spyan. Ingenting.
Lördag dag: ihållande illamående. Får nog någongång runt 15-tiden och ringer farmor för lite home-remedies. Får tips som triggrar kräkset. Mår bra mycket bättre.
Tidig lördag kväll: Folk strömmar till. Jag har kramp i magen. Är inte i närheten av fit-for-fight. Ett glas champange slinker ner men det tar emot.
Lördag natt: jag pallar inte att gå med ut. Restaurangen gick fint. Maten var god, liksaså vin och en drink. Men där tog det stopp. Inga klackar i tak.
Söndag: illamåendet kommer tillbaka vid rörelse och matintag. Om jag ligger stilla på soffan känns inte ontet lika ont.
Man ska inte ha höga förväntningar men jag har under denna helg blivit snuvad på:
*Malins födelsedagsöverraskning
*Dans en hel natt
*Välbefinnande
Värst av allt är väl att jag blivit snuvad på en bra bakis-söndag. Jessica tryckte nyss i sig en hel pizza. Själv åt jag gröt.
Man ska inte ha höga förväntningar men är det för mycket begärt att få vara frisk??
Den jag önskar att jag var
Killen: Hehe, studentfirande?
Jag: Njaa, inte riktigt.
Min inre röst: Jag har precis fått reda på att jag är gravid så nu ska det firas.
Jag önskar att min inre röst var min röst utåt.
Reaktionen hade ju kunnat vara prisvärd.
Alla Hjärtans Dag
Förnuftet - Alla hjärtans dag 1-0
Förutom den här (gigantiska) negativa aspekten så har jag ända sen gymnasiet tyckt att det här är en skitdag. Det var nämligen på gymnasiet som det började delas ut rosor och annat crap på skolorna. Man köpte det av nån förening och sen delades det ut till dom lyckliga (få får man väl ändå lov att säga) som var tillräckligt populära. Alla hjärtans dag måste utan större konkurans vara den värsta dagen i alla mobbade personer p.g.a. detta.
Förnuftet - Alla hjärtans dag 2-0
Jag är inte bitter. (Inte det här året i alla fall). Men jag tycker att det är viktigt att man kan visa varandra kärlek och uppskattning under årets samtliga dagar. Ska det verkligen behövas en speciell dag? För mig är det den lilla gesten i vardagen som betyder mest.
Konsumera inte för min skull när du blir tillsagd att göra det. Lite så...
Min nya värsta fiende?
Eller min nya bästa vän?
Oklart än så länge vart jag står i den frågan.
Jag hatar SingStar, det är ingen hemlighet. När man koncentrerar sig, inte på att sjunga, utan på att låta (ja det räcker om du låter i rätt ton och takt) för att vinna så tappar ju hela karaokekonceptet sin charm. Det blir ju ingen show.
Är inte det här exakt samma sak?
Dilemmat dock: jag lockas nått fruktansvärt av att bara sätta mig framför trummorna och köra på. Men så kommer prestationsångesten smygande. Ska jag låta datorn - eftersom ingen människa kommer att få vara närvarande - dömma mig?
M är i alla fall hysteriskt nöjd. Sen han köpte detta lilla åbäke har han inlett varje dag med minst 15 minuters trummande. Vansinne...
Universeum
I övrigt så fick jag ju revansch på guidejäveln i Kambodja som vägrade erkänna att vi såg en apa i djungeln. Idag höll vi på att missa dom. Men precis innan vi gick ut från regnskogen på Universeum så kom det ut två stycken. M tog kort på dom men det är tydligen lite av ett projekt att slänga upp bilderna på datorn. Eller så vill han bara använda dom själv.
Nu ska vi fortsätta vår ultimate-slackers-day med att spela lite XBox och sen käka taco. (Läs: M ska spela XBox och jag kommer att få laga tacos) Nu nickar han instämmande....well...
Brat?
Jag erkänner utan problem att jag aldrig i mitt liv har varit utan nånting som jag velat ha. Jag må ha fått vänta en stund på det, eller spara lite pengar, men jag har fan aldrig varit utan. Inte ens nära.
Min första, största och hittills enda livskris kom den dagen jag insåg att jag eventuellt skulle bli utan det jag ville ha mer än nånting annat (min utbildning). För första gången någonsin fick jag inte det jag ville ha, omedelbart, eller åtminstone närmast påföljande födelsedag eller julafton. Det var en makaber känsla. Jag har aldrig mått så dåligt.
Men M har rätt, det är tveklöst, jag är bortskämd.
Men jag vill gärna tro att det är på ett bra sätt.
Personlighet är A och O
Din personlighetstyp:
Sällskapsmänniskor som älskar att roa sig. Deras goda humör smittar av sig på omgivningen. Lever för stunden och älskar nya upplevelser. Ogillar allt teoretiskt och opersonliga abstraktioner. Vill vara till nytta för andra. Tenderar att vara händelsernas medelpunkt i sällskapslivet. Förnuftiga och praktiskt lagda.
Karriärer som skulle kunna passa dig:
Skådespelare, konstnärer, säljare, lärare, personalvetare, socialarbetare, förskole- och dagispersonal, kläddesigners, inomhusdekoratörer, konsulter, fotografer, musiker, personalchefer, kontorschefer, coacher, fabrikschefer, livsmedelsarbetare, receptionister, rekreationsarbetare, religionslärare.
Jag vill ju bli psykolog. Skulle vi kunna komma överens om att det är en blandning av konslut, coach och rekreationsarbetare?? Ja det bestämmer vi. Så.
Men njaaa, inte vet jag.
Testa själva: http://se.41q.com/
Önskelistan
Biljetter till:
och 
Inför studentlivet 1:
Inför studentlivet 2:
För att lukta gott:
För att gå bra (se bra ut):
För att munhygien är viktigt:
En gång sa min pappa och mamma till mig att man inte fick rangordna sina önskningar. Att det var otacksamt. Right...
Jag ska fylla 25. Om man inte får göra som man vill nu så vette katten när man får det. Det här är nu officiellt min rankade önskelista. Typ. Med reservation för ändring.
Men jag blir glad för allt.
Jag är en simpel tjej, jag begär inte mycket...
All work and no play...
Nu längtar jag efter en heldag i sängen. Eventuellt varvat med soffan. Vakna, slappa, mysa, äta. Jag är en simpel tjej, jag begär inte mycket...
Och just ja; nya grejer på önskelistan inför the big 2-5.
Biljetter till Beyoncé i maj och biljetter till Madonna i augusti.
Mamma?
Folk med liv
Det är sweet att jobba natt, det ska jag inte sticka under stolen med. Problemet är bara att alldeles för få av mina kompisar gör det. Eller så har jag bara otur. Igår då - ledig. Skönt. Men ensamt. Jag ville ju se på film, äta godis, kanske gå ut och dricka en öl eller en drink. Men NEJ. Antingen så var folk fredagströtta, eller så var jag ute för sent med mina förfrågningar om häng (särskillt när jag ville hänga till typ 3-4 på natten). Dom få stackare jag känner som är vaken samma tider som jag jobbade ju naturligtvis.
Så de här med att leva på sin lediga tid är ju ett skämt.
Nu är jag tillbaka på jobbet. Nyss sa jag åt en person att inte stå och spy mittf framför entrén. Jag blev förbannad. Inte för att han var full som ett as, utan för att här, mitt framför mig, stod en person med ett liv. Ett överförfriskat liv, men ändock ett liv.
Som ett slag i ansiktet.