Olika sorters ångest och lite inspiration
Hemma från Stockholm. Inte utan att det känns lite skönt..och inte utan att jag har ångest.
Det är så skönt att komma bort, det här var ju inte bara en nöjestrip, det var en uttalad ångestfri helg. Vilket naturligtvis resulterar i ångestschock vid hemkomst. Detta blogginlägg skulle kunna vara en fortsättning på bloggen: "Tillämpad ångest A..." Samlad ångest A, 7,5 p.
Dom här ångestformerna slåss om uppmärksamhet inom mig, alla kräver sin beskärda del. I varierande utsträckning, utan inbördes ordning:
Julklappsångest: Inte en enda julklapp har jag inhandlat. Fruktansvärt olikt mig. Jag har knappt tänkt ut vad folk ska få. Det här kan ju tänkas lätt avhjälp genom att åka ner på stan och fixa det hela. Men då får jag prestationsångest. För jag kan inte ge vad som helst. Helst inget som står på önskelistan. Jag vill tänka ut själv vad alla ska få. Lite enligt principen "det dom vill ha fast dom inte vet om det". Presentkort?
Ekonomiskångest: Har jag råd att resa iväg efter jul. Om inte, har jag råd att åka till EM i sommar? Kan jag göra båda eller msåte jag prioritera? Handlade jag nått onödigt i Sthlm som jag kunde ha hålltt illbaka på? Julklappar kostar också pengar. Hörde nyss på TV4-nyheterna att Kungen får mer pengar nästa år...inte mindre en 12 miljoner. Skattepengar. Hörru staten, jag kan behålla de 1000-lappar jag skattar varje år om ni tycks ha 12 miljoner över. Ett par 1000-lappar i månaden är mycket pengar för mig.
Dålig kompisångest: Skulle kanske ha köpt julklappar till kompisar i Sthlm. Eller?! Fick Sofia nån present igår på födelsedagen eller skulle jag ha styrt det i Sthlm?
Framtidsångest: VAD SKA JAG GÖÖÖÖRAA??? Hur ska jag prioritera och finansiera min närmaste framtid? VAD SKA JAG GÖÖÖRRAAA????? Jag vet inte...
Mat- och träningsångest: Det här får man ju knappt skriva men det tänker jag göra ändå. Nu har jag inte tränat på en vecka. Jag har ätit godis nästan varje dag. Och nu är det snart jul. Det här går verkligen inte ut på +/- 0...
Städångest: Ingen får komma hem till mig utan förvarning. Det ser för jävligt ut och jag har inte en enda intention på att snygga till. PUNKT...fast jag borde.
Skolångest: Uppsatsjävel som går åt helvete. Tack och hej till allt vad jullov är!
Prestationsångest: Uppsatsjävel som går åt helvete....måste jobba hårdare.
Något helt annat:
Daniel Breitholtz inspirerar mig. Han är så förbannat rolig på sin blogg. Efter Annika Lantz är han nog det roligste jag har läst. Undra om det sitter i Z:at? Tänk om Annika Lantz bloggade, det skulle bjudas på skrattfest utan jämförelse. Jag önskar jag kunde vara lika rolig som dom...
Tips från coachen: Om du vill vara rolig; blogga inte om ångest.
Memo to yourself: Du ska handla julklappar på fredag, släpp ångesten.
Det är så skönt att komma bort, det här var ju inte bara en nöjestrip, det var en uttalad ångestfri helg. Vilket naturligtvis resulterar i ångestschock vid hemkomst. Detta blogginlägg skulle kunna vara en fortsättning på bloggen: "Tillämpad ångest A..." Samlad ångest A, 7,5 p.
Dom här ångestformerna slåss om uppmärksamhet inom mig, alla kräver sin beskärda del. I varierande utsträckning, utan inbördes ordning:
Julklappsångest: Inte en enda julklapp har jag inhandlat. Fruktansvärt olikt mig. Jag har knappt tänkt ut vad folk ska få. Det här kan ju tänkas lätt avhjälp genom att åka ner på stan och fixa det hela. Men då får jag prestationsångest. För jag kan inte ge vad som helst. Helst inget som står på önskelistan. Jag vill tänka ut själv vad alla ska få. Lite enligt principen "det dom vill ha fast dom inte vet om det". Presentkort?
Ekonomiskångest: Har jag råd att resa iväg efter jul. Om inte, har jag råd att åka till EM i sommar? Kan jag göra båda eller msåte jag prioritera? Handlade jag nått onödigt i Sthlm som jag kunde ha hålltt illbaka på? Julklappar kostar också pengar. Hörde nyss på TV4-nyheterna att Kungen får mer pengar nästa år...inte mindre en 12 miljoner. Skattepengar. Hörru staten, jag kan behålla de 1000-lappar jag skattar varje år om ni tycks ha 12 miljoner över. Ett par 1000-lappar i månaden är mycket pengar för mig.
Dålig kompisångest: Skulle kanske ha köpt julklappar till kompisar i Sthlm. Eller?! Fick Sofia nån present igår på födelsedagen eller skulle jag ha styrt det i Sthlm?
Framtidsångest: VAD SKA JAG GÖÖÖÖRAA??? Hur ska jag prioritera och finansiera min närmaste framtid? VAD SKA JAG GÖÖÖRRAAA????? Jag vet inte...
Mat- och träningsångest: Det här får man ju knappt skriva men det tänker jag göra ändå. Nu har jag inte tränat på en vecka. Jag har ätit godis nästan varje dag. Och nu är det snart jul. Det här går verkligen inte ut på +/- 0...
Städångest: Ingen får komma hem till mig utan förvarning. Det ser för jävligt ut och jag har inte en enda intention på att snygga till. PUNKT...fast jag borde.
Skolångest: Uppsatsjävel som går åt helvete. Tack och hej till allt vad jullov är!
Prestationsångest: Uppsatsjävel som går åt helvete....måste jobba hårdare.
Något helt annat:
Daniel Breitholtz inspirerar mig. Han är så förbannat rolig på sin blogg. Efter Annika Lantz är han nog det roligste jag har läst. Undra om det sitter i Z:at? Tänk om Annika Lantz bloggade, det skulle bjudas på skrattfest utan jämförelse. Jag önskar jag kunde vara lika rolig som dom...
Tips från coachen: Om du vill vara rolig; blogga inte om ångest.
Memo to yourself: Du ska handla julklappar på fredag, släpp ångesten.
Kommentarer
Trackback