Samhällsansvar

Förra veckan åt jag lunch på McDonalds. Detta kan ju diskuteras ur både en och två synvinklar men jag var faktiskt värd de...och till skillnad från Ebba så unnar jag mig inte genom att ta på mig en ny Juicy-dräkt.

Medans jag sitter och njuter av min välförtjänta skräpmat slår det mig att McDonalds borde ta sitt samhälleliga ansvar och börja neka servering till klart överviktiga människor. Detta borde vara en rättighet för denna restaurang med tillhörande konkurrenter. Jämför t.ex. faktumet att bartendrar inte får lov att servera alkohol till uppenbart överförfriskade individer. Detta regleras genom att arbetsgivaren (baren, puben, krogen) riskerar att förlora sitt utskänkningstillstånd.

I Sverige finns det i dag omkring 230 McDonalds Restauranger. McDonalds hävdar själva att dom jobbar för att ta ett socialt ansvar. Detta ansvar tar sig i uttryck genom kampanjer för barns välmående, kampanjer mot våld, kriminalitet och droger. Jag undrar: varför tar dom inte sitt "sociala ansvar" fullt ut. I den västvärld som vi lever i idag är sjukdomen fetma på väg att breda ut sig så till den mildra grad att det talas om en ny epedemi. Jag förstår till fullo att McDonalds är ett av världens största företag med ett enda syfte: att tjäna pengar. Detta är ju otroligt synd. Men på riktigt tycker jag att överviktiga människor ska nekas servering som en del i det allmänna målet: samhällets gemensamma fysiska och ekonomiska välmående (för det är ju faktiskt så att sjuka kostar staten en massa pengar varje år) och det specifika målet: stoppa sjukdomen fetma. 

När jag googlade lite på frågan så är det ju så skrämmande tydligt att McDonalds är ett skitföretag och mycket riktigt så fick jag ju motargumentet: "varför äter du på McDonalds om du tycker att dom är så värdelösa". Svaret är enkelt: jag har ingen moral (detta är ju inte ny fakta för någon egentligen =)). PLUS: att det som vanligt är svårt för den enskilda individien att påverka. PLUS att jag inte äter där tokofta (inte så bra argument) men ändock. Det finns många frågor och motagument till detta utspel från min sida. Men detta är en blogg, inte en D-uppsats. Jag kan/vill inte ta upp allt. Ni blir uttråkade, jag måste bevara ett visst rykte jag har om mig att vara rolig på bloggen.  =)

Det andra som ger mig en tankeställare när jag sitter där och njuter är en fjortis som uppenbarligen, utan att låta hjulen snurra ens 3/4 varv, häver ur sig: "alltså, om jag blev känd, idrottskändis, sångare, artist (samma sak?), skådis...aaaa känd helt enkelt skulle jag aldrig välja att göra reklam för donkan. Det är nog längst ner på listan, det absolut sista jag nånsin skulle göra reklam för". "HAHA, nu måste du väl ändå skämta fjortispucko", tänkte jag. Låt mig framställa följande argument: Justin Timberlake fick 6 miljoner dollar (42 miljoner kronor) för att sjunga "I'm lovin it" och spela in en video till den. Detta var alltså innan hans karriär ens hade peakat ordentligt, han skulle troligen få ännu mer om han gjorde ett liknande jobb idag. Menar den här bruttan att hon skulle tacka nej till dryga 40 miljoner kronor. Troligen skulle hon tacka ja till att göra en kampanj för donkan för typ 400 000, en hundra del av vad Justin fick. Vem försöker hon lura?

Tips från coachen: Tänk innan ni talar. Money talks. Tänk innan ni talar.
Memo to yourself: Ät inte på donkan om du stör dig så mycket på andra som äter där. Köp hem!

Kommentarer
Postat av: The Bitch

Hahahahaha... Jag dör! Så klockrent inlägg ;) Men för att undvika alla nötter skulle man behöva låsa in sig hemma för dom förökar sig och täcker mer och mer av jordens landareal. *Scary*


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback