Sex and the City
Just hemkommen från biografen. Sex and the City har helt klart fått oförtjänt dålig kritik. Tycker man att den är dålig så har rman ju fått det mesta om bakfoten. Den vänskapen som dom tjejerna har och när är oslagbar. Stämningen genom hela filmen är den samma som stämningen genom hela sista säsongen. Jag tycker att det är så fint att jag sitter gråtfärdig nästan hela tiden. Om filmen inte får dig att fundera på dina egna vänskaper och relationer, kanske ägna dina nära en extra tanke, så kanske du inte har några vänner eller relationer. Lite sentimental är jag, det ska erkännas, but still.
Sen är det glammen, kläderna, glittret. Jag är ju som bekant inte den som kastar mig över Sofies mode varje gång den så käckt medföljer kvällstidningen men nog fan förstår jag att kläderna SATC-gänget struttar runt i är helt jävla fantastiska. Glammen, kläderna, glittret; det i sig kan nog göra filmen värd att se.
Klockan är ett. Om den inte va så sent så skulle jag slå en pling till väl valda älsklingar och säga några, om än sentimentala, så väl valda ord.
Sen är det glammen, kläderna, glittret. Jag är ju som bekant inte den som kastar mig över Sofies mode varje gång den så käckt medföljer kvällstidningen men nog fan förstår jag att kläderna SATC-gänget struttar runt i är helt jävla fantastiska. Glammen, kläderna, glittret; det i sig kan nog göra filmen värd att se.
Klockan är ett. Om den inte va så sent så skulle jag slå en pling till väl valda älsklingar och säga några, om än sentimentala, så väl valda ord.
Kommentarer
Trackback