Lördagnatt
Ikväll hade jag så sjukt trevligt...tills följande inträffade:
Jessica - "Du, antingen drar du hem nu med mig eller så drar du hem med Marie. Du kan sova hemma eller hos Mari, spelar ingen roll".
Jag - ja, det är vilket som för mig, åk hem du.
Nu är klockan 03.42, jag har blivit sparkad på. På riktigt. Jag har bett om ursäkt för att jag skapade drama...två gånger. Allt jag gjorde var att fråga efter Marie. Två sparkar...som att jag vore en hund.
Tidigare ikväll träffade jag han. Han såg riktigt skötsam och trevlig ut. Under kvällen så pratar vi inte så mycket med varandra men han pratar mycket med Marie.
Han, som ser ut att vara den mest försynta i världen väljer att sparka på mig två gånger när jag frågar efter Marie. Han säger i efterhand att han aldrig har känt sig så vidrig och bestialisk tidigare. Jag har aldrig heller förr känt mig som ett djur...
Nu slutar kvällen med att jag ber både Marie och Malin om ursäkt för allt drama samtidigt som jag tänker: vad fan är det som pågår, jag har ju inte gjort nått fel...(?) Marie och Malin säger att jag är galen som ens ber om ursäkt.
Dom två mest störande sakerna är 1) vem som helst kan uppenbarligen anse sig vara starkare, bättre, mer värd än du (om du är kvinna)...även om han ser ut som en nörd (och är man). 2) att jag (kvinna) sitter och ber mina vänner om ursäkt för att jag blev slagen.
På måndag börjar jag jobba. När jag har min uniform på mig är jag övertygad om att jag kommer att stå rakryggad och ta vilken skit som helst. Om du spottar på mig kommer jag stå oberörd och stirra på dig Men när jag är jag, bara jag, i min bästa festblåsa dessutom pallar jag inte mycket alls. Verkligen inte två sparkar.