Är det inte lustigt...

...hur ensam man kan känna sig en helt vanlig vardag.
...hur det som en blixt från klar himmel slår en hur mycket man saknar sina kompisar.
...hur man vet exakt vad man skulle ha gjort om man varit "hemma" (läs: i Umeå)

...hur ingen av dom man ringer till för att söka lite av den efterlängtade närheten svarar just denna kväll?

Om jag var hemma i Umeå nu skulle jag ha spontanhängt hos Er. Kanske sett So You Think You Can Dance. Det är tveklöst så att det jag saknar mest är det ouppstyrda, oplanerade, spontanhänget. Ni vet där man bara kan vara...sitta tysta tillsammans, Det är näst intill obefintligt här...och det om något får mig att känna mig ensam.

Det är inte lustigt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback