Proved my point
Jag visste att jag inte kunde vara ensam. Ensam i mitt förakt mot grupper som Kent och artister som Lars Winnerbäck. Länge har jag argumenterat för att Kents musik är oaktuell om du inte är självmordbenägen och att Winnerbäck är så poetisk att han inte ens vet vad han själv sjunger om. Man kan säga att jag stångat mig blodig, talat för döva öron.
Jag hade nästan gett upp hoppet. Men så läste jag i Metro för några dagar sedan, en krönika av en tjej som brukade vara Kent-fan. Ända tills dess att hon fick sin hela världsbild raserad när Jocke Berg i ett mellansnack förklarade att inspirationen till kommande låt fick han när han vaknade upp hos en kompis. Han hade däckat utan att ta ur linserna och det gjorde så förbannat ont i ögonen. Låter hette typ: det gör ont eller ont i ögonen....eller nått sånt.
När hon lyssnade på den här låten så valde hon att tolka det som att det gjorde så ont i ögonen pga allt dåligt och ont som J.Berg såg i samhället. Att han var tvungen att blunda för att han inte ville se alla orättvisor.
HAHA HAHA HAHA.
I rest my case.