Life according to me

Igår var jag ledig. Det var fantastisk skönt. Som det alltid är när man anser att man har förtjänat sin ledighet. Dock så lever jag i ett jävla parallelt universum - på andra sidan dygnet. Det blir liksom aldrig aktuellt att svänga tillbaka och leva normalt dagliv. Jag kliver upp runt 16. Går och lägger mig runt 07. Inte för att jag tycker det är lustigt på något sätt - eller jooo, lite lustigt - men för att jag jobbar så.

Det är sweet att jobba natt, det ska jag inte sticka under stolen med. Problemet är bara att alldeles för få av mina kompisar gör det. Eller så har jag bara otur. Igår då - ledig. Skönt. Men ensamt. Jag ville ju se på film, äta godis, kanske gå ut och dricka en öl eller en drink. Men NEJ. Antingen så var folk fredagströtta, eller så var jag ute för sent med mina förfrågningar om häng (särskillt när jag ville hänga till typ 3-4 på natten). Dom få stackare jag känner som är vaken samma tider som jag jobbade ju naturligtvis.

Så de här med att leva på sin lediga tid är ju ett skämt.

Nu är jag tillbaka på jobbet. Nyss sa jag åt en person att inte stå och spy mittf framför entrén. Jag blev förbannad. Inte för att han var full som ett as, utan för att här, mitt framför mig, stod en person med ett liv. Ett överförfriskat liv, men ändock ett liv.

Som ett slag i ansiktet.