Höga förväntningar...
...ska man ju som bekant inte ha.
Inför denna helgen hade jag dock rätt så höga förväntningar. Firandet stod inför tröskeln och borden var bokade. Champangen var kyld, golven damsugade.
Fredagkväll: bestämmer mig för att köpa hem Thai-mat. Är galet sugen på kyckling med ingefära och när det inte finns på menyn får jag thai-killarna att göra det "special for me". Det här ska senare visa sig vara ett stort misstag.
Jag hämtar ut min nya mobil som till min stora glädje är grå/röd och inte mörkblå som jag trodde. Så här långt är ju den här helgen fulländade. Kunde väl inte få en bättre start.
Natten till lördag: jag vaknar och mår illa som jag inte har gjort sen jag blev magsjuk i Thailand för 2 år sen (ironi?). Behöver helt klart spy men det kommer inget. Lägger ig i soffan i väntan på spyan. Ingenting.
Lördag dag: ihållande illamående. Får nog någongång runt 15-tiden och ringer farmor för lite home-remedies. Får tips som triggrar kräkset. Mår bra mycket bättre.
Tidig lördag kväll: Folk strömmar till. Jag har kramp i magen. Är inte i närheten av fit-for-fight. Ett glas champange slinker ner men det tar emot.
Lördag natt: jag pallar inte att gå med ut. Restaurangen gick fint. Maten var god, liksaså vin och en drink. Men där tog det stopp. Inga klackar i tak.
Söndag: illamåendet kommer tillbaka vid rörelse och matintag. Om jag ligger stilla på soffan känns inte ontet lika ont.
Man ska inte ha höga förväntningar men jag har under denna helg blivit snuvad på:
*Malins födelsedagsöverraskning
*Dans en hel natt
*Välbefinnande
Värst av allt är väl att jag blivit snuvad på en bra bakis-söndag. Jessica tryckte nyss i sig en hel pizza. Själv åt jag gröt.
Man ska inte ha höga förväntningar men är det för mycket begärt att få vara frisk??