Social kompentens a la mode
Idag hade jag ett så fantastiskt möte. Med en helt okänd människa. I vår hiss.
Det här är inte början på en erotisk novell.
Det här är början på historien om den mest socialt kompetenta människa jag någonsin har träffat.
Jag brukar anse mig själv besitta en relativt hög social kompetens. Men i jämförelse med den här killen är jag typ autistisk. Hiss-samtal är svåra balansgångar, det kan man inte förneka. Men i 45 sekunder (vilket var tiden det tog för honom att nå sin våning) fick han mig att skratta inte en gång men två. Det var helt jävla fascinerande.
Förutom att de allra flesta är väldigt trevliga och öppnar därren åt en låter vanliga samtal i vår hiss så här:
*...tystnad....tystnad......tystnad..... ..... .... tystnad, jaha, då var jag hemma.
* Va kallt/varmt/soligt/molningt/regningt vi har det. Hörde dock att det skulle bli bättre/sämre/kallare/varmare/stormigare
* -Jasså, du är väktare (dumt av mig att tro att jag skulle kunna gå ut till bilen utan att få en kommentar)
- Ja, jo...det är jag.
- Men just nu är du väl inte väktare?
- Ehm...??! Ja, jo, eller joo.
Och den allra sämsta hisskonversationen som Jessica råkade ut för:
- Hej.
-Hej!
- Va brun och fin du är. Legat i Slottskogen hela dagen?
Killen på tredje våningen är ett geni. Jag anser mig lycklig om jag får åka hiss med honom igen.
Var det killen på 3:e våningen som du åkte med?
Han är ju läskig!