Life according to me

Jag tycker det är kul att observera tvångsbeteenden hos mig själv. Det kräver en viss självdistans. Idag kom jag på ett beteende som är så stakt att jag inte, ens när jag insåg det, med viljekraft kunde bryta det. Jag måste, verkligen absolut bara MÅSTE, kolla när vagnen går när jag kommer till en hållplats. Det spelar tydligen ingen roll om jag har planerat att åka, dvs. i princip vet hur lång tid det är kvar, eller om det är spontant. Man vet ju att vagnen kommer förr eller senare. Och man vet ju att, även om jag vet exakt hur många minuter det är kvar, så kommer den ju inte fortare. Men själva vetandet, det gör det lite lättare att vänta. Då kan jag mäta tiden i typ låtar jag hinner lyssna på, eller så...

Idag kom jag på det här, tänkte: skit i att kolla, den kommer när den kommer. Det gick inte. Det tvångsmässiga beteendet tog över. Jag gick och kollade. Jag gillar att veta, jag gillar att planera.