Life according to me

Efter en hel helg i Luleå i sällskap med inlandsbor så har min dialekt snabbt återgått till sitt ursprung. Med råge.  Jag var ganska trött på jobbet och försökte liva upp stämningen lite med diverse dialektala utrop, då gav dom mig suspekta blickar och frågade vad det var för fel på mig. På kvällen skulle jag förklara för M att jag bara var lite trött, han anklagade mig för att vara bitter och jag svarade: men he e int de, jae int bitter.

Har just plöjt mig igenom Svensk Maffia. Egentligen skulle jag inte rekommendera den till någon. Men det faktum att typ 80% av alla händelser som tas upp i boken utspelar sig i Gbg, gjorde att den blev rätt intressant. Två snabba reflektioner dock: måste en författare tillika skribent på DN slänga sig med fraser som: "...dom var beväpnade till tänderna."? Och varför har alla MC-gäng rätt häftiga namn, utom i Umeå där dom heter Skitsamma MC. Ser ni humorn här? I do!